Dagens Nyheter – 28 maj 1873, sida 2

Article Image
En svensk naturforskare i Afrika. En yngre man, G. De Vylder, träsnidare till yrket, sysselsatte sig under omkring 8 års tid med att samla naturalier och öfverlemnade många sådana åt vetenskapsakademien. Efter hand blef han der så förtrogen, att akademien använde honom till biträde för konserveriog af naturföremål. Allt detta gjorde han gratis och gerna för att sjelf vinna kunskap och för att slutligen blifvå gatt i tillfälle att uppnå sin lefnads mål: en resa till det inre Afrika för att samla naturalier i ännu outforskade trakter. Ett par enskilda personer lemnade honom frikostigt bidrag härtill. En af vetenskapsakademiens pröfessorer försträckte honom 500 rdr i förskott på naturalier som han skälle insända till akademien; Slutligen, på vetenskapsakademiens i högsta grad lofordande tillstyrkande, beviljade regeringen honom, på statsrådet Wennerbergs förslag, ett sökt understöd af 1,000 rdr. Så fick han fri påssage på Korvötten Norrköping till Brasilien och; om vi rätt minnas, till Goda-Hopps-udden: Från Brasilien sände han red. af denna tidning vidlyftiga reseantecknin r, men som han då ännu föga håde varit i ånd och blott i bekanta trakter, ansåg red. ej lämpligt att offentliggöra dessa anteckningar. För kort tid sedan erhöll red. från hr De Vylder ett nytt bref, dateradt Kapståden den 28 mars och ur detsamiia meddelas nu åtskilligt af intresse: cJag beder Eder ursäkta den långa tystnad jag iakttagit; men jåg har varit så öfverhöpad med arbete och bekymmer, att jag 6j haft syänörlig håg att skrifva bref. Ämnen dertill Hä ej fattats mig, ty många äfventyr har jäg redan tpplefvat i Afrika och mina ånteckningar ha nu växt mig öfver hufvudet, så att jag beköfver månader: för att ordna dem: Många nya rön har jag gjort och många farör har jag utstått: För jägtvännen skulle jäg känta hafva många saker att förtälja, både från land och sjö, möen jäg seknar tid till sådana berättelser. Nu står jag åter på resande fot. Nästa måndeg lemnar jäg Cape Fowi och seglar till Port NollotH, en hårin i lilla Numaqualandet, 300 eng. mil norr om Kap, på Afrikas vestra kust, Derifrån far jag med oxar enom lilla och stora Namaqualandet och amaralandet till Wallvish Bay, 360 mil norr om Port Nolloth, och derifrån tjugu dagsresor mot nordost till den högst upp i Damaralandet af någon hvit man bebodda plats — denna plats heter Widhock — samt derifrån till Ovambolandet. Planen för denna färd är egentligön att derigenom kunna komplettera åtskilliga samlingar, dem jag från södra Afrika vill höpbringa så föllständiga, som det kan vara mig möjligt. Bland dessa vill jag nämna ormar, af hvilka jag redan samlat 120 exemplar; spindlar, hvaraf jag samlat 1,500 ex., och för hvilka jag redan här på platsen varit bjuden 1!2 rår stycket, men jag anser detta pris alltför lågt. Denna samling af spindlar har jag hembjudit riksmuseum i Stockholm och derifrån blifvit bjuden 25 öre exemplåret, hvilket pris ej betalar den sprit som åtgått till spindlarnes stekande, långt mindre kan vara en ersättning för min möda och kostnader för mina resor i landet. Under den resa jag nu företager ämnar jag idka jagt och dessutom byteshandel med infödingarne. En svensk man, hr Bergvall, sedan 18 år bosatt i Damaralandet, här med synnerlig liberalitet och godhet bekostat min ntrustning till denna färd och under hans ledning och i hans sällskap får jag nu lära mig handelns bedrifvande med infödingarne. Jag beräknar att två år skola behöfvas till denna förd: Efter denna tid ämnar jag återvända till Europa för att ånyo rusta mig till något nytt företag, så vida jsg får behålla holsa och krafter. Det var min tanke att i denna månad företega en resa till Madagaskar, men det fartyg, med hvilket jag ämnade segla, blef inveckladt i en affår, som gjorde det för mig omöjligt att medfölja på denna resa. Sådana motgångar får man ofta röna, utan att man har den minsta del deri. Jag hade börjat upprätta en liten gamling af djur och fåglar i tanke att hemföra dem lefvande, men då jag nu kommer att bli borta ett par år från Kap, kan jag ej längre behålla dem, utan har måst sälja dem alla. Deribland voro flera ganska intressanta exemplar ; bland annat en liten så kallad SR AR På rp

28 maj 1873, sida 2

Thumbnail