Dagens Nyheter – 10 maj 1873, sida 2

I andra kammaren, der vid föredragning af första punkten äfven medgafs att öfverläggningen skulle få omfatta hela förslaget, erhölls först ordet af statsrådet Wennerberg, som ikorthet framhöll att reforruens mål vore: att undanrödja den länge öfverklagade öfveransträngningen; att i skolorna meddela, mer än hittills, allmänt medborgerliga insigter; att reglera en lämplig öfvergång från de allmänna till tilllämpningseller yrkesstudierna samt att höja lärarebildningen. Då nu k. mits förslag hutvudsakligen öfverensstämmer med de åsigter, 1870 års riksdag i sin skritvelse uttalat, då flera andra offentliga uttalanden samt mäktiga röster gått i samma riktning och då slutligen denna kammares flesta ledamöter i särskilda utskottet ätven omfattat detta törslag, så öfverlemnade talaren lugnt frågan till kammarens behandling, då han ansåg nödigt att vara i medkammaren, der det skarpaste och ihärdigaste motståndet vore att motse; han uttalade till slut den varma önskan att hvad beslut kammaren än måtte komma att fatta, antingen med eller mot k, m:ts förslag, det måtte lända till båtnad för våra barn och efterkommande slägten, för vårt folk och hela vårt land. Hr Törnebladk, som derefter fick ordet, erkände genast otörbehållsamt att han ville afslå hela förslaget, hvilket i hans tanke hade allt för stora fel och kunde leda till allt för stora vådor, att någon skulle vilja belasta sitt samvete med detsammas antagande. Här, om någonsin, gäller det att långa år få gälda hvad stunden bryter. Först oeh främst ansåg han att opinionen alldeles icke är mogen för den stora omstörtoing, som här ifrågasättes. Skolkomitens betänkande har sålunda icke varit understäldt någon enda vederbörande myndighets pröfniog, hvarigenom icke heller den vigtiga frågan kommit eller hunnit att beredas af den offentliga diskussionen. Intet ogynnsammare ögonblick för dess behandling af representationen kunde heller gitvas än att den frams kommit i riksdagens sista timme, då dessutom den stora grundskattefrågan hägrar vid horisonten och tilldrar sig allas blickar. Allt detta talade för att frågan borde hvila till nästa riksdag, och enda utvägen dertill var att afslå henne nu. Härefter underkastade talaren förslaget en omständlig kritik, anmärkande i förbigående att klagomålen mot den nuvarande skolorganisationen grunda sig på missuppfattning af skolans väsen och möjliga mål, Erkände att lärarebildningen tål vid att höjas, men framhöll att dea gått betydligt framåt. Deremot tycktes han icke vilja erkänna att någon öfveransträngning eger rum och bestred alldeles bestämt att det nya förslaget medgitver några lindringar, tvärtom i vissa fall betydligt skärpta fordringar, ja, i vissa fall renaomöjligheter. Lindring är endast medgifven de tre lägre klassorna, men tages igen i de öfriga. Talaren sökte äfven ådagalägga att den i förslaget frigjorda reallinien icke skulle kunna åstadkomma något ordentligt resultat, utan blifva så godt som ett fuskverk. I den långa kritiken öfver förslaget sökte talaren i öfrigt visa att detsamma alls icke upptagit eller betryggat de önskningsmål riksdagen för sig uppställt, i följd -af hvilket förhållande bildningen skulle komma i stor fara, enär statens elementarläroverk med deras afgiftsfria undervisning blefve otillfredsställande, under det de förmögnes barn finge åtnjuta grundlig handledning i privata skolor. Hr Berggren kunde icke åela den föregående tal:s åsigter, isynnerbet rörande frågan om de klassiska studierna, hvilkas början i fjerde klassen, enligt det nya förslaget, innebure ett stort och hugnesamt framsteg. Han framhöll detta mera omständligt. och vidrörde i korthet andra punkter, hvilka alla bestämde honom för att bifalla hvad som nu föreslagits. I samma riktning, eller till understöd för k. m:ts förslag och till bifall af den föredragna första punkten, talade äfvea hr von Schoultz, som dock framhöll vigten af att på kemi och fysik fästes vid undervisningen det afseende som de förtjena; hr C. 4. Larsson, som ansåg att ingen längre kunco bära ansvaret för vidare fortsättande af et barnamordsystem, som nu några år pågått, eller bibehållandö af ett undervisningssystem, som tvingar den uppväxande manliga ungdmen att läsa allt för att bli oduglig till all och gifver oss en för skräckande mängd af lärda idioter, hvilkas fysiska krafter blifvit onyttigt spillda öfver läroboken, till skada för dem sielfva och till intet gagn för fosterlandet, enär endast ett ringa fåtal på lärdomsväger gör någon vorklig nytta; hr Abr. Rundbäck, avilken framhöll och vi: sade att det framhkgda förslaget innobure följande väsentliga ördelar: det klassiska strdiet undanskjutes, till fördel för det reala: de första fem klasserna byggda på real grund; den skadliga förbindelsen mellan de två bildningslinierna upphäfves, hvarjemto förslaget ifverensstämmer med hvad riks dagen uttala: och särskildt upptager alla andra kammarens inskningar, Hittills ba elemontarläroverken endast varit till för: det fåtal, som genomgått hela kursen; nu är des fråga om att gifva tillfälle till afslutad kurs äfven för dem, som icke vilja gå lärdomsväger, Det är af mycket stor vigt för landet att sivåen af medelklassens bildning höjes, och dertill lemnas ru tillfälle. De flesta FRE a, ve I