Dagens Nyheter – 10 maj 1873, sida 1

från sin öfverraskning och, förargade öfver det förödmjukande nöderlag de lidit, sprungo de efter Sforzi, dervid tjutande af raseri. Tack vare sin vighet och sina snabba fötter uppnådde chevaliern emellertid den nedre våningen. Der framgicz äfvenledes en korridor, som var mycket smal, så att knappast mer än två personer kunde beqvämligen sida vid sida framgå geroni densamma. Det var således ingen omöjlighet för Raoul aw här försvara sig, emedan han icke gerna winde bli anfallen af flera fiender på samma giNg. Han vände derför plötsligt om och bogynte åter gå anfallsvis till väga mot sina ffa jare. Han svängde sitt svärd, en krepp nd föll tungt mot golfstenarne och en lidandets suck genljöd i den mörka gången. Vår hjelte hade träffat en af soldaterna midt i strupen, och offret låg nu framför honom, kämpande med döden. I denns stund glömde Raoul alla gina föresatser -— han glömde Diana, som han beslutit rädda, han glömde sin egen förtviflade belägenhet, och äfvenledes glömde han att det var hardt när omöjligt att segra i en så ojemn strid. Hans vilda, blodtörstiga natur hade plötsligt ysknat och gjorde sig nu gällande med oemotståndlig makt, . Under nästan en hel minut hördes endast de fäöktendes flämtande andedrägt, den döendes rosslingar och slamret af värjorna, som slogos mot hvarandra. Två facklor, som banditerna medfört, kastade ett rödaktigt sken öfver