Dagens Nyheter – 30 april 1873, sida 2

Det kungliga besöket i Upsala. (Från Dagens Nyheters speciele referent. Upsala den 29 april på aftonen. Kl. 10 f. m. begåfvo sig konungen och kronprinsen, åtföljde af en del af uppvaktningen, erkebiskopen, kanslern, rector magnificus m. f., till fots från erkebiskopshuset till det närbelägpa Gustavianum, i hvars större lärosal profeszor Ribbing höll sin föreläsning. Framför katedern voro fåtöljer halfcirkelformigt ordnade, på hvilka konungen och kronprinsen jemte deras sällskap togo plats. Konungen satte vid framkomsten hatten på hufvudet i enlighet med det i Upsala vanliga bruket att med betäckt hufvud åhöra föreläsningarne, men då föreläsaren sjelf lät sitt hufvud vara obetäckt, följde konungen jemte det öfriga auditoriet hans exempel. Efter att ha vändt sig till konungen och med några ord antydt hvad som under terminen blifvit genomgånget af den bestämda kursen: den förkristliga filosofiens historia, och att man nu hade kommit till framställningen af den stoiska filosofien, började den eminente föreläsaren och fortsatte på vanligt sätt sitt föredrag. Måhända var föreläsningen något mera allmän, något mindre abstrakt än vanligt brukar Vara. Efter föreläsningens slut gjorde konungen, åtföljd af professor Ribbing och under lfligt samtal med denne, en promenad på den fria platsen utanför Gustavisnum — trots det ruskiga vädret — till dess drottningen, åtföljd af erkebiskopinnan, jemte uppvaktande damer, anlände för att åhöra professor Nybloms föreläsning, Med ett enkelt: mina damer och herrar började denne sitt föredrag, som efter en kort exposå af hvad under de föregående föreläsningarnes Jopp blifvit. skildradt, öfvergick till en framställning af upplysnings-tidehvarfvets gryning i Tyskland, och slutade med en lika vältalig som frisinnad karakteristik öfver G. E. Lessing. Efter föreläsningens slut begåfve sig de kungliga till Carolina Rediviva, i hvars festsal den temligen talrikt församlade studentkåren redan väntade att blifva helsad af Sveriges konung. I den ofantliga salens eha ända var upprest en estrad, på hvilken studentkårens såogförening var samlad, i den andra en platform, dit dd. mm. jemte uppvaktning, genom den högtidsklädda studentskaran, begåfvo Big. Då de framkommit uppstämde sångarne: SUr svenska bjertans djup4, hvilken konungen, med drottningen å Högra och kronprinsen å venstra sidan, stående afhörde. Derefter utbragte studentkåfens ordförande ett: lefve då. mm. konungen och drottningen !, hvarefter konungen höll ett tal, som här nedan i det närmaste ördagrant återgifves): Det är mig ett kärt ögonblick, då jag får helsa Upsala studenter här i Upsala på Fyris strand, hemmet för stora minnen, rika förhoppningar och varma känslor. Då jag säger att Upsala är minnenas stad, tänker jag ej på mina egna minnen ifrån den tid då jag här vistades, hurw kära och oförgätliga de än äro. Jag tänker på de stora minnena, de som hägra öfver Upsala högar, de som kringstråla Upsala domkyrkas tornspiror, de som bo i konungaborgen här midt emot, Här är den åldriga svenska kulturens första vagga, här bröt den bygd, här hafva mina företrädare, JagkröRffgoor. nylats och här skulle helt Hon är kär för Sverige, denna högskola — för detta fosterland som, hvilande på ärorika minnen, med sin lagbundna frihet, sina väl afpassade gränser och sin förbindelse med ett älskadt broderland, intar ett aktadt rum i de europeiska staternas stora samfund och som skall blifva lyckligt så länge ej meningsskiljaktigheter söndra svenska bjertan. När jag blickar framåt på mina förhoppningar, framstår för mig helt naturligt den ungdom som studerar vid Upsala högskola, blomman af Sveriges ungdom, i hvars krets jag nu befinner mig. Det Sverige, på hvilket min förhoppnings blickar äro fåstade, det är edert Sverwge, edert och hans (visande på sin son) om Gud låter honom lefva; det är I, som skolen afgöra, hurudant detta Sverige skall blifva. Fädren ställa den frågan till eder, samtiden ställer den frågan till eder, jag : ställer den frågan till eder: Hurudant viljen I att detta Sverige skall blifva? I hvad riktning fosterlandskärleken skall besvara en sådan fråga, det vet jag: mer än ett svar gifves icke i en redlig svensk mans bröst — men sedan kommer frågan: Huru tillämpa denna fosterlandskärlek, huru göra densamma verksam och fruktbringande? Måtte edert ar-bete gifva det lyckobringande svaret och måtte icke den dag komma, då konungens och folkens hjertan klappa för skilda syftemål! Det arbete, medhvilket I här ären syssel