Dagens Nyheter – 30 april 1873, sida 2

OA AA väggar än här på gården, der folk ständigt kommer och går. Om jag ej misstager mig, är det för någon vigtig angslägenhets skull ni uppsökt vårt slott? — Ni misstager er icke. Några minuter senare sutto slottsherrn och Maurevert i ett af slottets rum framför ett bord, belastadt med en hel mängd buteljer. Det var banditen som ledde samtalet. — Min bäste kapten, sade han, ti gjorde mig nyss en förebråelse, som verkligen var oförtjent; också gick den mig till hjertat, det försäkrar jag er. Ni anklagade mig för otacksamhet; men jag har visst inte glömt den tjenst, ni visade mig, käre kapten — och icke heller det pris ni lät mig derför betala. Ni affordrade mig en lösen af tvåhundra guldcous! ... Nåväl, jag afskyr otacksamhet, och derför säger jag er öppet, innan vi gå att tala om den affär som föränledt ert besök, att jag ej kan tillåta er lemna slottet Tournoil, förr än ni erlagt fyrahundra guld-öcus. — Fördubbler ni den summå, ni sjelf fick betala? — Alldeles, alldeles. Men jag får erinra er om att jag vär blott en stackars kornött, då ni behagade uppskatta mitt personliga värde. till förätnämda belopp — ni är kapten. För öfrigt mäste mån taga räntorna i betråktande. Sex år ha förflutit sedan Issoires eröfring; under sådana tider som dessa representerar sex års ränta minst en lika stor