Dagens Nyheter – 30 april 1873, sida 2

-— 110 — Jo — jag tjenade den tiden såsom löjtnant under kapten Merles befäl. Mina Bol. dater höllo just på att fästa ott starkt rep om er hals, när jag i rättan tid kom till er räddning. oo I sådant fall är ni hugenotten Maurevert? — Jag är Maurevert; men jag har upphört att bekänna den s. k. reformerta läran. Guds nåd har kommit mig till del — mina ögon hafva öppnats, och jag inser nu min förra villfarelse. Båledes ser ni i mig en katolik ooh tillika en af de ifrigaste försvararne af den sllena galiggörande kyrkan. Men ni, herr de Toarnoil, var ju för s6x år sedan, då Tssoiro stormades, en så varm anhängare af katolicismen som möjligt? — Dot är aldrig för sent att bättra sig och beträda den väg, som leder till lifvet. — Dorpå är min omvändelse ett bovis. — Och min också. Do två äfventyrarne betraktade hvarandra leende. De genomskådade fullkomligt hvarandras moraliska och religiösa tillstånd. — Kapten de Maurevert, fortfor banditchefen efter en kort tystnad — jag säger Ckapten, emedan jag är säker om, att ni eger nog mycken intelligens för att icke ha synnerligen avancerat i afseönde på rang — kapten de Maurevert, vill ni göra er det besväret att följa mig? Vi skola samspråka mera ogeneradt vid ett glas vin och inom fyra