Dagens Nyheter – 24 april 1873, sida 2

— UV — min erfarenhet, markis, och låt chevaliern vara i fred. — Jag är er mycket förbunden för era upplysningar, min bäste kapten, svarade markisen med köld; och jag skall söka draga nytta af ert råd. Men vi äro nu vid porten; jag vill ej besvära er längre, herr de Maurevert. Vi träffas igen, hoppas jag. Så snart markis de la Tremblays åter befann sig utom slottets murar, gaf han medelst några mustiga eder luft åt sin harm, hvilken han, såsom han sjelf tyckte, alltför länge måst tygla. — Benoist! ropade han till apostlarnes chef, i slottet Tauve uppehåller sig en uslirg vid namn Sforzi; men inom förloppet af en vecka måste denne man vara i mitt våld. Hundra guldcus ger jag er i belöning, om ni lyckas; galgen blir ert straff, om ni misslyckas! Jag åtager mig på förhand att utbetala alla de kontanta medel, som ni kan behöfva använda för utförandet af min befallning. Men huru skall ni lära känna hans utseende? — Jeg har redan sett honom, nådig herre. — När? — I går, nådig herre. Han var isällskep med jätter, som slog mig. — Förträffligt! utropade markisen. Denne jätte, kapten de Maurevert, är Sforzis enda stöd. Ni förstår? — Jag lemmar er frihet att i allo handla efter godtfinnands. — Var utan fruktan, nådig herre, svarade