Dagens Nyheter – 21 april 1873, sida 2

talaren gillade det framlagda förslaget, emedan det vore fotadt på guld, önskade han dess återremitterande, för att få dels infört förordningen om karolinmyntning, dels rättelser i de syften, hvari hans anmärkningar gått. Hr Bennich trodde ej att, i fall man funne för godt att sedermera öfvergå till ett mera internationelt system, den nu itrågavarande konventionen derför skulle vara så oöfvervin neligt hinderlig. För närvarande är det omöjligt att utom de närmaste grannländerna bes stämma hvart man skall i myntfrågan sluta sig, Hr J. J. Ekman kunde ej finna yrkandet på återremiss vara annat än yrkande på afslag. Fann ej hr Wallenbergs anmärkningar vara af den betydenhet att kunna hindra an tagandet af konventionen, Det vore ej farligt om man dröjde några år med att sluta sig till ett internationelt system. Fann ut myntningen af karoliner praktiskt onödig efter antagandet af den nya myntlagen. Hr Berg instämde till en del i hvad hr Wallenberg yttrat, men yrkade emellertid bifall till konventionen. Hr statsrådet Wern betonade, att myntkommissionen varit tillsatt ej så mycket för att verka för ett internationelt mynt som ej mer att få myntsystemet fotadt på guld. Hvad karolinmyntningen beträffade, visste .ej tal:n hvad det, ifall den nya lagen antoges, skulle tjena till, Icke kunna vi prägla karos liner endast för att skicka till Frankrike! Då man i Sverige beslöt mynta karoliner, var afsigten ej så mycket att arbeta på anslutande till ett internationelt myntsystem, som ej mer att släppa ut guld i rörelsen och derigenom vänja allmänheten vid mynt, fotadt på denna metall i stället för på siltver. Emellertid hade denna karolinmyntning skett med uppoffringar, hvilka tal:n ej nu fann skäl låta vidare tynga, då de nu vore obehöfliga, XYrkade bifall, Frih. Skogman trodde ej heller mycket på nyttan af fortfarande karolinprägling. Frib, v. Sprengtporten — och, om ej ref:n tyckte sig höra alltför orätt, äfven hr Rydqvist — yrkade återremiss. Hr Nordström ville, att konventionen ej skulle anses definitivt antagen förrän de dermed i sammanhang stående lazgarne, dels om rikets mynt, dels om öfvergången till det nya systemet, bifallits. Konventionen antogs af denna kammare med 87 ja mot 14 nej, hvilka afgåfvos för återremiss. Under aftonsammanträdet biföllos i första kammaren d3 ofvannämda lagarne, utan votes ring, Den. 3:dje i lagen om öfvergången till det nya systemet — hvilken lyder sålunda: Det nya myntet skall genast vara lagligt betalningsmedel i enlighet med myntlagens bestämmelser; och skall dervid, då förbin delser lydande å äldre myntsorter med nytt myntgäldas, en krona räknas lika med en riksdaler riksmynt. Efter samma förhållande skola ock alla nu gällande mynt och riksbankens å silfver lydande sedlar, så länge de fortfara att vara lagligt betalaingsmedel, mot tagas i betalning för belopp utfästa eller utsatta i det nya myntet, — gaf, innan den an togs, anledning till långvarigt och starkt motstånd från hrr Wallenberg, Rydqvist, Nordström, Bergstedt och grefve O. G. Mörner, motsagd af hrr frih. Skogman, v. Gegerfeldå och J, J. Ekman. I andra kammaren blef öfverläggningen om denna fråga hvarken så omfattande eller så djupgående som i medkammaren, Hr Key öppnade debatten. Efteren erinran om att han vore kanske den äldste skandipaven i kammaren och att hans sympatier i denna riktning ingalunda förminskats, förklarade han att han alltså icke hade nåzot emot sjelfva saken (myntkonventionen och antagandet af guldmyntsystemet), utan hans betänk ligheter härrörde från det nu föreslagna sättet att bringa reformen till stånd. Flera af konventionens bestämmelser hade blifvit mindre lyckligt affattade. Hufvudsakligaste bekymret var dock konverteringssättet egnadt att framkalla, Det syntes talaren alldeles otvifvelaktigt, att andra bestämmelser borde vidtagas för att bevara lika rätt åt fordringsegare som åt gäldenärer. För att få nödiga ändringar och derjemte bereda mera tid för att intränga på denna vigtiga frågas djup ville talaren ha ärendet återförvisadt till utskottet. Häruti instämde erkänna,! Anders Larsson och Jöns Pehrsson hrr Carade att många af konven tioneas detaljer kunde anses nyttiga och goda, man att. dan ätnra tankån dem sma mana has