som genom ett trollslag förlorat det uttryck Bf förbittring, som nyss förut bodde deri. — Hvilken älsklig flicka, kapten! hviskade han till Roland, då de redo vid hvarandras sida genom den trånga och mörka portgången. — Det tycks vara ett förmöget hus, svarade kaptenen; och hin är bostämdt med i spelet, om vi inte här kunna förtjena litet pengar genom att bära ess skickligt åt. Vid alla englar i himmelriket, mumlade han för sig sjelf några minuter senare, då han och Raoul fördes genom åtskilliga rum för att presenteras för husets herrskarinna, det inre af denna boning bekräftar helt och hållet mina gissningar. Förträffliga fru dErlanges, jag känner en liflig böjelse att tjena er in i döden! Då de inkommit till slottsfran, yttrade denna med allvarlig. stämma, i det hon reste sig från sin stol: — Mina herrar, varen välkomna i mitt torftiga hem! Mina tjenare ha berättat för mig att ni äro förföljda af markig de la Tremblayg folk. Jag hoppas att ni nu, tack vare himlen, befinna er utom all fara. — Min fru, svarade Raoul, i det han bugade sig vördnadsfullt, ni har räddat mig från en eljest oundviklig död. Tillåt mig att för era fötter nedlägga min outsägliga tacksamhet och att ställa mitt svärd och mitt lif till er disposition! Då Roland hörde dessa ord, som uttalades