Dagens Nyheter – 21 april 1873, sida 2

fy 4 ert sar rr rt a RA RA AR Riksdags-Nyheter. Kamrarne afgjorde i lördags sammansatta bankooch lagutskottets betänkande angående antagandet af en mellan Sverige, Norge och Danmark afslutad myntkonvention samt dermed sammanhängande lagar. I första kammaren öppnades öfverläggningen, sedan på yrkande af hrr J. J, Ekman och Rydqvist beslutits, att betänkandet skulle punktvis föredragas, hvarvid myntkonventionen, som måste i sin helhet antingen antagas eller förkastas, skulle såsom en punkt för sig be: traktas, af hr Bergstedt, hvilken i ett längre föredrag yrkade återremiss. Sedan derefter friherrarne Skogman och von Schwerin yrkat en till konventionen, fick hr Wallenberg ordet. Hr Wallenberg sade sig ha önskat, att då regeringen framlagt förslag till ny myntlag denna skulle ha gått i mera internationel riktning, De åsigter i myntfrågan, hvilka vid föregående riksdagar, af samma eller andra personer än nu, uttalats, hade gått i annan syftning än som röjdes i nu framlagda för slag. Man bör noga komma till klarhet i, att den förändring på visst håll, hvilken sistlidne sommar försiggått, ej har något att göra med de sytten i myntreformtrågan man förut haft, Innan regeringen kommit fram med ifrågavarande förslag till myntreform hade i saken vitsord hafvande myndigheter icke hörts; in tet uppbördsverk, ingen handelsförening, icke kommerskollegium, endast statsutskottets mer ning hade inhemtats, men emellertid befunnits skilja sig från förslagets hufvudgrunder. Talaren ville yttra några ord om karolinens I december förra året har franska regeringen beslutit att svenska karolinen skall mottagas i alla Frankrikes publika kassor för 10 frank. För vår handel och sjöfart är detta internationela mynt af största vigt. Jag uppträder ej här — sade talaren — för att söka räddajkarolinen, utan för att söka rädda de svenska statsmakterna från att inför utlandets ögon stå så blottade på lugn och betänksamhet, att de upprifva en för oss och vår förbindelse med utlandet vigtig myntförordning, hvilken endast egt bestånd sedan 1868, Lagen om karolinmyntning bör, långt att ifrån utelemnas i den nya myntlagen, tvärtom deri insät tas, ty skada kan den ej göra, men dess nytta är stor. Det vore eget att se, huruledes, under det man i Tyskland och Frankrike, dessa båda länder, hvilka för stt par år sedan lågo i en politisk jättekamp med hvarandra, ej an ser det vara ogörligt att komma till rätta med hvarandra i ekonomiska frågor, och således äfven i myntet, man här uppe i Norden sitter och förklarar det vara omöjligt att någonsin komma till ett internationelt mynt. Talaren erinrade om, att Finlands och Rysslands mynt, i likhet med karolinen, kunna beräknas efter franksystemet; skola vi någonsia få något större fält för vår handel och industri, måste vi, med bortkastande af allt gammalt nationalhat, vända oss åt öster, och nu äro vi färdiga att kasta bort ett myntslag, som öfverensstämmer med de nämda ländernas. Vårt mynt borde, i dess förhållande till de länders, med hvilka vi hafva större affärsförbindelse, väl göras lätt kommensurabelt, men ej visa en skilnad på 3 å 4 decimaler! Det vore en egen företeelse om Sverige, som ända från Gustaf II Adolfs dagar haft ett internationelt mynt, dukaten, under Oscar II:s första regeringsår skulle bortkasta all tanke på dylikt mynt. Hvad sjelfva konventionen beträffade, hade talaren åtskilliga betänkligheter deremot. Den första vore, att kopparmynt som präglas i Norge och Danmark skulle gå med tvångs kurs i Sverige; häraf kunde talaren omöjligt inse nyttan. Den andra vore, att man saknade en mycket, mycket vigtig punkt: begränsningslag för skiljomyntsutgifningen. Exempel, 80nast från Kyrkostaten, visa huru farlig en obegränsad frihet härvidlag kan blifva. Vidare följande punkt: I alla tre rikena skall tillfälle beredas hvar och en att erhålla hufvudmynt utmyntade för inlemnadt guld emot erläggando tör 20-kronestycket af J, procent och för 10 kronestycket af Is procent af det utmyntade beloppets värde. För öfrigt erlägges ingen slagskatt; klandrade talaren ha inkommit i en förordning, som är meningen skall gälla en så pass läng tidrymd som 10 år. Den allvarligaste betänkligheten vore dock, att i en för alla tre länderna gällande konvenörn må RR RA SAR RAR LÅ CN Ta