Dagens Nyheter – 19 april 1873, sida 1

Slottet, som ingen fick besöka. Klockan var sex på aftonen, när de två ryttarne lemnade Saint Pardoux. Länge redo de under tystnad, men slutligen yttrade kapten Roland: -— Chevalier, har ni någonting emot att vi samspråka en liten stund i politiska ämnen? Det är nödvändigt, om vårt vänskapsband skall blifva bestårdande, att vi förvissa oss om hvarandras åsigter, Hyllar ni konungen, eller är ni en af Guisernas anhängare? För min egen del vill jag uppriktigt tillstå — och jag önskar ingenting högre än att era sympatier må öfverensstämma med mina — jag vill, säger jag, tillstå att jag hyllar båda parterna. — Kapten, svarade Raoul, det är endast några få dagar sedan jag anlände till Frankrike, och jag har derför en högst ofullständig kännedom om de politiska förhållandena inom detta rike. Icke desto mindre tvekar jag ej att förklara för er att, om jag af omständigheterna blefve nödgad att ställa mig på endera sidan, skulle jag ödmjukt erbjuda mitt svärd och min arm åt konungen. — Ett misslyckadt val, min bäste kamrat! Konungens resurser äro uttömda; han har inga medel att använda till sinå trogna tjenares belöning.