Dagens Nyheter – 19 april 1873, sida 1

Då under de sista dagarne de mest oblyga försök blifvit gjorda att få det nu föreliggande myntreformförslaget ansedt såsom ett följdriktigt resultat af och en slutpunkt till alla föregående psträfvanden för em mynutreform, torde vi få erinra om att alla föregående sträfvanden sedan år 1866 gått derpå ut, att när Sverige skulle vidtaga myntreform, det då skulle lägga mera varaktiga grunder för ett nytt system än de helt och hållet tillfälliga, som nu blifvit framhållna såsom de enda eftersträfvansvärda. Uti myntkomitöns betänkande af den 13 augusti 1870 skärskådas frågan i sin helhet och der yttras: Om också Tyskland dervid (vid valet af myntsystem) icke alldeles skulle kunna frigöra sig från nationella sympatier eller antipatier, torde åtminstone Sverige i det hänseendet vara tillräckligt obesväradt af fördomar för att kunna väga de verkliga skälen för och emo8 hvart och ett af de ifrågasatta myntsystemen. Det är naturligtvis omöjligt att härvid med säkerhet törutsäga huru de större nationernas val kommer att utfalla, och detär visserligen ingen omöjlighet att den internationela myntfrågan i första hand kommer att föranleda en sammanslutning af de olika staterna i två eller tre större grupper, hvar med sin särskilda myntenhet, innan någon alls män förening kan komma till stånd. —— — ——— Frankrikos myntsystem är sålunda i sjelfva verket det enda, som, enligt komiterades mening, möjliggör en allmän öfyer enskommelse, utan att för någon medföra olägenheten af en höjning i myntvärdet. För detta förslag talar vidare den vigtiga omständigheten, att detsamma numera icke blott är gällande i Frankrike :och de tre konventionsstaterna, Schweiz, Italien och Belgien, utan äfven blifvit antaget uti Spanien, Grekland, Kyrkostaten och Rumänien samt helt nyligen i Österrike, så att de? kan sägas vara godkändt för åtminstone 125 millioner menniskor,. — — —— — Komiterade anse sig derföre böra tillstyrka, att Sverige vid antagande af guld såsom värdemätare, utan afseende å öfriga inom andra länder väckta förslag till vinnande af en internationel myntenhet, endast fortgående på den väg, som redan är beträdd genom utmyntande af 10-frankstycken i guld, måtte ansluta sig till det af 1867 års kon ferens förordade guldfranksystem. Detta betänkande är endast 22!a år gammalt och ända till och med nästlidne riksdags slut voro meningarne icke delade om att man borde följa den väg, som komiterade anvisat. Frågan var endast om rätta tidpunkten för att taga ännu ett steg isamma riktning. Omöjligt är det för oss angifva när statsrådet Bergström, baron -Skogman och grosshandlaren Ekman, hvilka alla genom sina namns undertecknande godkänt ofvanstående åsigter, öfvergåfvo dem för att förorda ett myntsystem i fckformat, grundadt på danska sympatier och helt visst af ungefär samma varaktighet. Men med erkännande af hvars och ens rätt att byta om åsigter, fritaga vi likväl de nw nämde herrarne från allt deltagande i det försök, som blifvit -gjordt att anse det nu framlagda myntreformförslaget stå i det ringaste sammanhang med deras egna värderika förarrs ALS TAN a sa LTT RR ÅA a RS MR RR RN Se Rd RE BR AE RER