Dagens Nyheter – 19 april 1873, sida 1

-—EV de Maurevert. Men hvartill behöfves allt detta parlamenterande? Fruktar ni, att jag och min vän ämna eröfra er fästning? — Jag måste först fråga min matmoder, den nådiga fru dd Erlanges, innan jag vågar släppa in er, yttrade den dolde talaren. Med ett dussin väldiga eder uttryckte kap: ten Roland : sin otålighet, hvilken i följd af detta onödiga dröjsmål alltmera stegrades. Han hade ännu ej tystnat, då redan en ryttarekara blef synlig på något afstånd. — Här komma de fördömda hundarne! utropade han. Skall man då aldrig fälla ned denna olycksaliga vindbrygga? Tro icke att jag fäster något afseende vid den ära, vi genom detta tilltag kunna skörda — långt derifrån. Dessa bofvar äro oss underordnade i rang; dessutom kan man vara säker om att de knappt ha en livre i fickan; och blott för denna sista omständighets skull vill jag ej ha något med dem att göra. Jag är aldrig villig att börja en strid som ej inbringar något byte åt segraren. Ackl när jag tänker på religionskrigen, blir jag vemodig. Guld fanns då i ymnig mängd å ömse sidor, och ofta plundrade man både sina bumdsförvandter och sina fiender. Under sådana förhållanden kunde det löna mödan att slåss, men se bara, huru dessa skurkar avancera med iakttagande af en viss ordning, alldeles som om de begrepe en smula af krigskonsten! Jag är ledsen öfver att finna er så lätt beväpnad, chevalier.