Dagens Nyheter – 19 april 1873, sida 1

—————— — ÖL — ———— ? Undersökaingarne ha lemnat följande märkliga resultat: Enligt myntförEnligt undezordning värde sökning värde Norska silfvermynt: i rår rmt, i rår rot, 1 Speciedaler 120 skill. 3: 96!12, 3: 97, 1, Speeiedaler 60 skill. 1: 98. 1: 98. Danska silfvermynt: 1 Speciedaler 192 skill. 3: 96!1g. 3: Iöllg. 1 Rigsdaler Rigsmynt . . 1: 98. 1: 97112, TJ Rigsd:r 4 skill. s 3 mark .......so.or — 99. — 98. Man finner häraf i Norge en uppenbar benägenhet att prägla mynt till det fulla värde lagen bestämmer; men i Danmark har det icke förhållit sig så, och detta erfaremhetsrön kan med allt skäl väcka betänkligheter mot att nu, utan vidare försigtighetsmått, ingå på en 10-årig myntkonvention med detta senare land. Det sammansatta utskottet, hvars betänkande, för så vidt det sngår myntkonventionen, inskränker sig till att söka bevisa att densamma är oskadlig, har särskildt betonat, Satt hvad i konventionen är stadgadt om norskt och danskt mynt i egenskap af betalningsmedel i vårt land, alldeles icke gäller det nuvarande eller efter nu gällande myntlagar präglade danska och norska myntet. Häraf framgår att det gamla förslitna danska skiljemyntet får bli qvar i gränsprovinsernas cirkulation och att vid konvenrmtionens afslutande ingen bestämmelse blifvit vidtagen för att befria svenska marknaden från just den olägenhet, hvars afhjelpande framhållits såsom huwfvudändamålet för de ansträngningar man gjort sig att tillmötesgå önskningarne om en myuatreform af så tillfällig natur. I Norge cirkulera ännu danska åttaskillingar för sex skilling och fyraskillingar för tre skilling och det säges, att man på vederbörlig ort gjort försök att få dem inlösta och sålunda dragna ur rörelsen, men att man misslyckats, Den tid, hvarunder myntbetänkandet legat på kanrarnes bord, har varit alltför kort, och derunder ha alltför många ledamöter af isynnerhet andra kanimsren varit på permission hemresta, för att flertalet af riksdagsmän skulle hunnit sätta sig tillräckligt in i myntkonventionens beskaffenhet. Diskussionen om densamma inom pressen, såväl som man och man emellan, är knappt mer än börjad. Gillar riksdagen ändock konventionen, så blir den s. k. myntreformen i alla hänseenden ett hastverk, som kommer att tillekynda Sverige mycket besvär utan metsvarande nytta och snart framkalla lifliga önskningar att den reformen måtte kunna omgöras. Men då är det för sont,