Dagens Nyheter – 18 april 1873, sida 1

I NEMO Wö BIL Antagom att Aftonbladets bolag hade funnits till i 10 år och under denna tidrymd på hvarje stämma yrkat att styrelsen skulle afgifva förslag angående inköp för bolagets räkning af ett annat hus än det hvari bolaget nu drifver sin rörelse och i hvilket hus både denna rörelse skulle kunna skötas förmånligare och den störa allmänheten, som af en eller annan anledning behöfver anlita en stor tidning, hade närmare och beqvämare väg till densamma. Äntligen har bolagets styrelse i en hastig vändning funnit en liten kåk på söder till salu, afslutar vilkorligt köp om densamma och framlägger kontraktet till bolagsstämmans bekräftelse. En bolsgsman stiger upp och säger styrelsen rent ut att den begått ert fel och att den alldeles icke utfört hvad bolaget önskat, utan någonting helt annat och nytt. — Hvad för slag! utropar styrelsen (eller redaktionen). Kommer ni och säger att detta är någonting nytt och någonting som icke begärts. Det är ju ett hus vi köpt — det måtte väl vara solklart; och den som säger annat, den talar mot bättre vetande. Tror någon att bolaget — om det icke hyser konsiderationer eller låter andra särskilta anledningar verka — gillar köpet af jen kåk på söder i stället för ett rymligt hus i någon af hufvudstadens centrala delar? BSvårligen, men det är nu hvad Aftonblaåets redaktion vill att det stora bolagets — svenska statens — representanter skola göra i myntfrågan. De ha gång på gång uttalat sig för ett internationelt myrtsystem, ja stundom alldeles bestämdt för en anslutning till den franska guldmyntfoten, och Aftonbladet har varit med derom och kämpat derför. Men nu, när regeringen. efter den mest knapphändiga undersökning och med den mest hafsiga plan som någonsin varit sedd i afseende på en stor sak, bjuder på ett danskt. norsktsvenskt system med två myntenheter af olika värde (20och 10-kronstycket) och det invändes att detta är något nytt och annat än föregående riksdagar begärt — ja, då skall man vara en sådan väderhane som Aftonbladet gunås icke sällan visat sig vara för att icke instämma i invändningen, och man skall ega en så stor portion oförsynthet som det för att fara ut med häftighet mot den bolagaman som icke vill godkänna konventionen om — en kåk på söder, der man komme att fortfarande lefva isolerad från den större rörelsen i stället för att meningen varit att närma sig densamma. Ett sådant förfarande var imellertid icke oväntadt af en tidning som ena året förklarar indelningsverket för en orättvis börda och andra året beskyller dem som yrka dess afskaffande för sjelfviskhet och egennytta; som ena dagen försvarar gemensam votering angåerde ordinarie statsinkomster och andra dagen finner en sådan grundlagsvidrig; som 1866 prisar Europalyckligt till Preussens framgångar, emedan de skola befordra frihet och protestantism, men 1870 ser idel folkfientlighet i samma lands hela väsende; som — ja, skulle vi räkna upp fjerdedelen af Aftonbladets omkastningar, blefve listan säkerligen lika lång som dess onsdagsuppsats mot Dagens Nyheters myntartiklar. Hur litet Aftonbladet har reda på tillkomsten af den brådstörtade danska myntplanen synes deraf att. det säger att man