Dagens Nyheter – 18 april 1873, sida 1

Vå — sticket, om tillfälle dertill yppade sig? Eller tror ni om mig, att jag hellre skulle gå den ohyggligaste död till mötes än öfvergifva en vän? — Kapten, jag tror er vara en hederlig man. — Svär vid er adelsmannaära, att ni nu sagt ert hjertas tanke. — Jag svär det vid min ära. — Godt; må vi då utan dröjsmål anträda vår färd. Den mening, ni fattat om min karakter, käre chevalier, gläder mig oändligt. De två männen ropade på värden, och sedan -Sforzi betalt deras räkning, oaktadt alla invändningar, som kaptenen gjorde deremot, stego de till häst. — Hvad heter närmaste bebyggda plats, mäster Nicolas? frågade kapten Roland. — Tauve, nådig herre, genmälde gästgifvaren. — Är det en stad eller en by? — Det är ett befästadt slott, nådig herre, och tillhör fru Loise VErlanges. — Ännu en fråga, mäster Nicolas. Huru långt är afståndet från Saint Pardoux till Tauve? — Omkring en mil, Men förlåt mig, ers nåd, är det verkligen er afsigt att fara till Tauve? — -Hvad rör det er? yttrade kaptenen, hos hvilken frågan uppväckt en misstanke om något slags förräderi.