Dagens Nyheter – 17 april 1873, sida 1

jag genast kände vid inträdet i ert hus, som kom mig att tro att.., Ja, som sagdt, jag kunde ej föreställa mig annat än att en bröllopsmåltid anordnades, Mäster Nicolas ville så oändligt gerna betyga sin oskuld, men som hans själsnärvaro fullkomligt öfvergaf homom i detta kritiska ögonblick, misslyckades hans bemödanden totalt, ooh en förrädisk rodnad göt sig öfver hans anlete ända intill hårfästet. Skogvaktarens leende, om hvilket man hittills endast kunnat säga att det var illvilligt, blef nu riktigt vederstyggligt. — Jag har haft god motion i dag och känner mig hungrig, mäster Nicolas, yttrade han. Månno ni inte har i ert skafferi litet bröd och ost att gifva mig? Visserligen skulle jag föredraga en bit vildt; men det kan jag ej begära här — ni är fattig! Sådana läckerheter som fågel eller färskt kött i allmänhet förekomma aldrig i er låga koja. Den olycklige mäster Nicolas pinades, som lågo han utsträckt på en bädd af glödande kol. Han såg ingen utväg att komma ur herr Benoists våld. Ett försök att minska det bedröfliga i situationen måste emellertid göras. — Om ni vill lofva mig ert beskydd, herr Benoist, ropade han med darrande och ödmjuk stämma, om ni vill bevara en hemlighet, som jag nu ämnar anförtro er — så skall jag verkligen för en gång servera hans nåd mar