Dagens Nyheter – 17 april 1873, sida 1

es SSR CASE BARSA VIRSUSRSUCESRISISTR TVR USER TER SRV BPR AVE. Vi bedja våra läsare om ursäkt att vi häl för enkelhetens skull begagna den välkänd benämningen riksdaler, ty vi hafva icke kunnat undgå finna det ytterst löjligt, att sedan flera konstgrepp i: sifferväg. blifvit gjorda för att bevisa att den föreslagna nys räkneenheten krona är lika mycket värd som rikedalern och i alla framtida liqvider bör tagas såsom god betalning för en rår rmt, att, säga vi, då man uppgifver sig icke hafva ändrat värdet, besvära silmänna rörelsen i Sverige med en gagnlös namnförändring, som vållar att helt visst under de 10 år som myntkonventionen klafbinder våra händer vi om hvartannat få röra oss med banksedlar dels lydande å kronor, dels å riksdaler riksmynt. Men höfligheten mot Danmark fordrade äfven denna uppoffring med dithörande onödiga kostnader och trassel. Sedan vi nu åskådliggjort, att skiljomyntsspridningen egentligen är det, som genom myntkonventioner kommer att underlättas, torde det ej böra förbises att de nya silfverskiljemynten hafva ett undervärde, som medgifver en nettoförtjenst på präglingen af från 5 till 8 procent, allt efter myntstyckenas storlek. Det kan således bli en verklig affär för det lilla Danmark. För Sverige återstår att, då det efter de 10 årens förlopp återfått sin handlingsfrihet och efter all sannolikhet då nödgas ansluta sig till något större myntsystem, som eger mera upphållelsekraft än detta lilla skandinaviska studentförsök, med ganska stora kostnader utsopa och bli qvitt det danska underhaltiga skiljemyntet. Danmarks goda vilja att fullgöra alla ingångna förbindelser lemna vi alldeles obestridd, men tyvärr är Danmarks ställning, till följd af dess stundom oförsigtiga politik mot en närbelägen stormakt, förkrippad med ganska många faror och vanskligheter. Vår benägenhet att tillmötesgå danska önskningar torde icke böra utsträckas derhän, att vi förbise våra verkliga intressen, och det oeftergifligaste i denna fråga är att icke binda sig vid ett tillfälligt öfvergångssystem, alldeles som om det gällde frågan att nu antaga ett internationelt myntsystem, hvars framtida bestånd, så längt. menskligt öga kan förutse, vore oomtvistadt. Försigtigheten bjuder derföre att iakttaga en afvaktande ställning och afslå myntkonventionen. Hvilar densamma på sanna grunder, kan regeringen derom göra ny framställning till nästa riksdag, efter att först ha underkastat den behöflig revision. Hvilar det nu föreslagna s. k. skandinaviska myntsystemet icko på säkrare grunder än att det, som icke är mer än nio månader gammalt, ej kan tåla vid att begrundas under ytterligare tolf månader, så är det ju vida bättre att riksdagen icke genom några förhastade beslut må hafva bundit sig dervid, ease