-— I0O —-— passat till en annan verld. Jag har redan en lång förteckning i mitt minne, hvilken skall bidraga till att förjaga ledsnaden ifrån mig på gamla dagar. — Jag heter Raoul Sforzi, och jag tjenar under hans höghet hertigen af Savoyen. — Raoul Sforzi, upprepade kaptenen lugnt; detta namn innebär en fransk-italiensk blandning, som synes förråda en viss oregelbundenhet i afseende :på er börd. Knappt hade Roland de Maurevert yttrat detta, förrän hans motståndare uppgaf ett rop af raseri, som mycket liknade ett lejons rytande, samt kastade ögonblickligen af sig sin rock. — Kapten, sade han, tag af er harnesket; ni är en usling, som icke förtjenar något medlidande. Några sekunder sednare stodo de båda männen midt emot hvarandra, färdiga att börja striden. — Tror ni inte, att vi skulle finna en vida bättre plats för vår blodiga lek, om vi uppställde oss utanför huset? Här i trädgården är ju utrymmet alldeles för knappt, yttrade Maurevert. Under det att vi härinne endast skulle kunna slåss såsom bönder, äro vi derute i tillfälle att skära halsen af hvarandra på ott sätt som anstår ädlingar. — Som ni behagar, kapten, svarade Raeul. — Var då så god och gå först...