Dagens Nyheter – 16 april 1873, sida 1

) METLUILIFER TE BAL, ligen kan bli följden af ett dylikt rundligt anselagsvoterande. Hvad först beträffar frågan om första kammarens hushållning eller misshushållning, så förvånar det oss på det högsta, att Göteborgs-Posten har uwog hård panna att påstå, det första kammarens majoritet i anslagsfrågor tagit öfvervägande hänsyn till en god, d. v. s. billig, statshushållning. Okunnighet i detta fall är ett oförlåtligt fel af ett organ, som följer de allmänna angelägenheterna, och att på grund af okunnighet eller mot bättre vetande vilja tilldela första-kammarherrarne priset för sparsamhetens dygd, det är en af dessa dumheter, som stå nedom gränsen af ett fel. Hvar och en, som underkastar sig det ringa besväret att slå upp riksdagshandlingarne, skall lätt finna att de under det nya statsskicket i så oerhörd grad ökade anslagen blifvit begärda af regeringen och genomdrifna af första kammaren, då deremot andra kammarens flertal, med stöd af några få i första kammaren, förgäfyes, eller åtminstone oftast förgäfves, sökt fillämpa sparsamhetens principer och tygla anslagshungern. Detta faktum är så allmänt kändt, att det ej behöfver något vidare bevis. — För öfrigt ha vi lemnat det straxt före den senaste gemensamma voteringen. Hva1l åter beträffar frågan huruvida det kan vara rätt att för medlemmarne af första kammaren påpeka, hvad verkan denna anslagsvillighet och böjlighet för allt hvad som äskast kan hafva på deras återval, så gå vi nu att lemna en, som vi hoppas, fullt tillfredsställande utredning af densamma. Vi förutskicka den för våra läsare säkert obehöfliga anmärkningen att det härvidlag från vår sida, lika litet som vi förmoda från någon annan, som deltar i den politiska diskussionen, icke kan vara fråga om något hot, Göteborgs-Posten har sina små svagheter, den som andra dödlige, och en skärskild svaghet har den för det lilla ordet hot. Hotande4 moln synas öfverallt sticka upp öfver dess horisont. Tre eller fyra gånger förut har den beskyllt oss för hot, när vi lemnat någon upplysning, och merendels bar ordet användts i ett syfte och i en sammanställning, att det tydt på försök -att odla den genre af qvickhet, som påstås vara en specialitet fört vissa kretsar i Göteborg och der högt värderas, men hvilken annorstädes icke är i lika hög kurs. . Särskildt nödgas vi beklaga, att vi äro alldeles känslolösa för alla farbroderliga åthäfvor, äfven om de skulle uppbäras af de bästa vitsord, — Genom lokala förbållanden ställda närmare herrarne i första kammaren än vår kollega i Göteborg är det, känna vi mycket bättre än hon, att dessa herrar icke låta skrämma fig. Någon afsigti denna riktning hafva vi sålunda icke kunnat hysa. Men å andra sidan är det både vår rättighet och vår skyldighet — och vi tänka ej medgifva någon prutmån på någondera — att till förekommande frågors utredning söka lemna. alla de upplysningar, hvartill anledning gifves, och att fästa uppmärksamhet på följderna af hvad som förehafves. Det bör ej af någon kunna bestridas, och aldra minst af dem, som föregifva sig föra Sgvenska folkets talan gent emot ett visst parti, att det öfvervägande antalet af detta svenska folk, vare sig i städerna eller på