Dagens Nyheter – 16 april 1873, sida 1

Vid åtskilliga tillfällen hafva vi af nitälskan för sanningen funnit oss föranlåtna att belysa några af de uppgifter, som i tidningen Göteborgs-Posten under senare åren förekommit och hvilka förskrifvit sig från dess produktive och fantasirike Stockholmskorrespondent, hvilken stundom uppträder som riksdagskaleidoskopist, stundom som XGöranX, den ock blifvit kallad Stroninnehafvaren i diktningens verld4. Tid ock arbete kunna dock väl knappast mera ändamålslöst användas än att bemöta en person, hvilken sjelf fulleligen ådagalagt sin oförmåga eller brist på vilja att framställa händelser och förhållanden i deras verkliga ljus och hyvilken, ifrån att hafva varit en frisinnad och talangfull ledamot af bondeståndet, synes, sedan hans roll på den offentliga politiska skådebanan blifvit tätspelt, hafva med en gammal skådespelares kärlek för yrket förlagt sin verksamhet till det skumma område, som kallas mellan kulisserna, der han nu, oåtkomlig och osynlig för andra än regissören, hvilkens befallningar han utför, drifver sitt spel och tillika väcker erinran om det gamla kända uttrycket i Sjövalls mun: den, som spelt prest i första akten, uppträder som röfvare i den sista. Som bekant, är det hufvudsakligen för att nedsätta och misskreditera andra kammarens majoritet, landtmannapartiet, som han öfvar sin skrifkonst och förnedrar sin talang, hvarvid naturligtvis alla, hvilka i en: eller annan fråga stå på samma ståndpunkt som nämda parti, få sin behöriga andel af välfägnaden: Om vi också ej vidare ämna eller kunna taga synnerlig befattning med hvad Göran uppdukar, något som numera väl ock är obehöfligt, sedan allmänheten lärt känna hvilka kort han har på hand; vilja vi dock derför icke afhålla oss från att, när anledving gifves, något granska hvad Göteborgs-Posten i :ledande artiklar, då sådana någon gång förekomma, framställer, helst som tidningen i denna afdelning allt bestämdare visar tendens att gå den samma väg, från hvilken Göran så länge: anfallit de id6er, han förr bekänt, och angripit de personer, tillsammans med hvilka han förr dragit blankare vapen. Den 8 april innehöll vår samtida i Göteborg en artikel, som sökte kritiskt bemöta ett par af våra uppsatser i anledning af de senast hållna gemensamma omröstningarne, Kärnpunkten i nämda artikel, hvars innehåll af hvarjehanda art blefve för vidlyftigt att vidröra, torde finnas uti följande ord: Likaledes är väl terligen allmänt örkändt, att den beskyllning för misshushållning med statens medel, som här tillskrifves vår första kammare, är minst sagdt lättsinnig(!) Derjemte innehåller artikeln flera antydningar om satt någon, hvarmed antag, ligen åsyftas denna tidning, skulle gerom hot om uteblifna återval velat eller vilja verka på ledamöternas af första kammaren öfvertygelse och skrämma dem att i anslagsfrågor rösta mot den åsigt de af själ och hjerta omfätta. Tidnitgen förnekar sålunda icke blott sjelfva faktum, att första kammaren röstar för Höga anslåg och ej visat sig vara någon verklig vän af en billig statsförvaltning, utan den änser det äfven vara fullkomligt obehörigt att på något sätt gifva tillkänna hvad som i framtiden möj