Dagens Nyheter – 16 april 1873, sida 1

äv ni försöker kommendera öfver mig; jag är van att sjelf bestämma mitt handlingssätt. Han tystnade ett ögonblick, men tillade derefter : — Jag anser mig böra nämna för er, att i min tanke är duellen, hvilken annars här i Frankrike betraktas såsom någonting hedrande, en högst oförsvarlig handling, ja, det förhatligaste af alla brott som en kristen gerna kan begå. Duellanten kan i de flesta fall ej ursäkta sig dermed att han handlat i följd af öfverilning ; vreden styrer honom icke, utan han dödar helt enkelt för att döda. Detta är höjden af grymhet — någonting lågt, skamligt, föraktligt. — En predikan, värdig munken Poncet! genmälde Maurevert. Om era åsigter äro så. dana, hvarför afstår ni då icke kycklingen? — Jag har ännu ej sagt allt hvad jag har att säga, återtog den yngre mannen. Jag har gjort till en regel för mig att, såvidt möjligt är, undvika dueller. Jag måste retas till det yttersta, innan jag drager svärdet ur skidan. Finnes intet medel till att uppgöra YVår tvist i godo? Vore det icke beklagligt att se tvänne män, som för hvarandra äro fullkomligt främmande, söka att söndersarga hvarandra med sina dolkar liksom två hundar de der slåss om ett ben? Jag försäkrar er, kapten, att om jag inte festat nära tjugufyra timmar, skulle jag ej tveka att afstå min middag åt er. När kaptenen hört detta, reste han sig upp,