Dagens Nyheter – 15 april 1873, sida 2

MITT ES VE VR Stamv — Mignon. Andra artikeln. Mignon har äfven på vår scen haft en afgjord framgång, och denna seger är desto mera betydande som olycksprofetiska röster icke uteblifvit. Den ene ville se Goethes Mignon med fotografisk trohet återgifven och förgrymmades öfver att sådant i en opera ej var fullt verkställbart, och en-annan fann sig stött öfver att musiken ej uppenbarade en Mozarts eller Webers snille. Men sådane anspråk äro i våra dagar alltför opraktiska för att kunna göra sig gällande, och man har i sanning fått vänja sig vid långt magrare kost än den spirituella och eleganta Mignons-musiken. Om verkets dramatiskt-musikaiiska. halt ha vi förut yttrat oss, och tillägga såsom en specialitet hos denna musik, att under det de dramatiska ställena uppenbara heladen franska konstens drastik, ega deremot de lyriska partierna i allmänhet icke dessa pikanta uddar i den melodiska teckningen, hvilka eljest ligga de nyare franska kompositörerna så mycket om hjertat. Tonsättaren har afsagt sig dessa effekter för att. i. stället beflita sig om det mera ädla och fina uttryck som ämnet fordrar — och säkerligen träffade han ganska lyckligt det rätta, om än stundom med mera smak än originalitet. Häraf kommer ock att denna musik ej gör så mycken effekt första gången, men väl framdeles vinner i sympatisk. kraft, sedan åhöraren hunnit uppfatta den skära poesi som doftar i dess väsende, men ej. blänker på dess yta. Eu utomordentligt . vacker relation mellan de beslägtade situationerna ligger uti. de återkommande anklangerna eller 8. k, ledmotiverna, hvilka så fint och rörande återkalla bilder från. flydda tidpunkter och tillika så mycket bidraga till tankens enhet, stämningens harmoni, Sålunda återkomma de båda färgrika zigenarmelodierna i andra akten, der de så lifligt måla Mignons stämning; äfrenså vid betecknande ställen motiver ur den herrliga svalduetten, samt i sista akten den deklamatoriska romansen: Känner du det land; Philines briljanta polacca, gom avudra akten endast utgör en teckning af den koketta damens glänsande ytlighet, uppträder i sista akten derjemto såsom ett verksamt dramatiskt motiv, och den ypperliga gavotten, en. af musikens förnämsta, fast minst uppmärksammade glanspunkter, förekommer dels såsom mellanakt, dels såsom rondo, sjungen af Fredrik, och dels såsom ledmotiv vid passande tillfälle. Den moderna glansen representeras. mycket passande af Pbilines parti; en lyckligtvis isolerad hyllning åt en dålig smak är valsen i första akten, ett helt och hållet fremmande borsdoeuvre, ehuru på långt när icke så platt som den beryktade Faust-valsen. K. operans repertoir eger endast få operor nea så passande rollbesättning som Mignon, och deraf blef äfven en lycklig följd att alla sångarne göra Bin sak cox amore, såsom förr omnämts. Beträffande fröken Febbes utmärkta framställning af hufvudpartiet, vilja vi tillögga att hon äfven här förblifvit sin grundsats trogen att under. operans repriser ännu närmare införlifva sig med rollen, tilllägga ett och annat fint drag och utveckla hvad som i början endast varit skizzeradt. I. detta afseende vilja vi exempelvis blott fästa oss vid ett utmärkt vackert moment, som vid första framställningen endast. antyddes. . Mignon, .tillbakasatt för Philine, har af en barnslig fåfänga utstyrt Big i teaterprinsessans glänsande peignoir och tror sig nu väl kunna täfla med den koketta damen i behag, Wilhelm inträder. Man kan ej se. något mera rörande än detta. lyckliga uttryck af en oskyldig kärleks första rörelser, som målar sig i hennes blick, hennes drag, då hon nu nalkas Wilhelm, och öfvergången till smärtan vid att se sig förskjuten då hon möter Wilhelms kalla och missnöjda. uppsyn. Hon känner nu, sjelf sin misslyckade position. .i den granna drägten, alla hennes illusioner försvinna och fåfängt