jande scenen visar ett själslidande som svårligen kan framställas mera sannt och varmt. Det hemska hysteriska skrattet bildar slutpunkten i denna skakande teckning. Detta allt sker mestadels under stumt spel, men utgör ovedersägligen det vackraste momentet i. denna framställning, om ock den motsvarande stämningen hos artisten ej hvarje gång är lika varm. . Den humoristiska bild som -hr Arlberg ger af Laertes är erkänd såsom särdeles lyckad. Man kan dock ej gilla uteslutandet af en ganska rolig scen med en dithörande i sin art ypperlig aria. Det är iandra aktens början. Philine sitter vid sin toalett och Laertes uppträder i upprymdt lynne. — Besitta! utbrister han, sådant präktigt rum! är det här som ni inlogerats? — Ja visst, min kära Laertes! friherrinnan har upplåtit ein boudoar åt mig. — (Listigt.) Och baronen, min sköna, är utan tvifvel i besittning af nyckeln? — Fy då! Ni är drucken, tror jag! — Inte alls! jag är stämd för att le och säga artigheter. — Äfven åt mig? — Äfven åt er! och ni skall finna dem oemotståndliga! — Haha! Jag beundrar er! — Hör på bara! Och nu följer en s. k. madrigal, ett kärleksqväde i äkta roccocostil, sådan den förekom i Ludvig den 15:des tid, och dertill i ganska humoristisk behandling. Denna sång är jemte gavotten musikens egentliga tidsbild (om ock något anakronistisk) från förra seklet, och borde för sin öfverensstämmelse :med kostymen ej saknas. Vi förorda ock särskildt upptagandet af denna episod vid en. framtida operans repris. Gavotten är en inlaga åt mad. TrebelliBettini, som vid Mignons upptagande på italienska operan i London fick infallet att vilja sjunga Fredriks parti, då detta förträffliga nummer också gjorde stor lycka. Hr Olsson gifver rolen i det hela på utmärkt sätt; men dels behöfver denna sång, för att göra sig gällande, en mera accentuerad deklamation, dels är ock den svenska textens...underläggning . icke rätt lyckad och tarfvar ändring, den vi likaledes för framtiden förorda.) Sista aktens dekoration är ej särdeles Jyckad. Man vet ej rätt hvar Philine.wppohåller sig, då hon till Mignons förskräckelse uppstämmer sin polonaise, och man är frestad att tro henne stå i förstugan eller på gatan. Rätteligen borde rummet (uti ett palats i Venedig) vara ett galleri med öppna arkader och-i fonden utsigt åt stora kanalen med kyrkan San Giorgio eller något dylikt i bakgrunden. Philine borde fara förbi i en gondol och härvid genom sin sång tillkännagifva sin närvaro. I närmaste tiden har man, såsom det förljudes, att vänta den länge fördröjda reprisen af Hugenotterna, hvari fru Stenhammar alternativt. med. fröken Hebbe Järer komma att sjunga Valentine. .. Samma förståndiga alternativsregim kommer utan tvifvel ock att ega rum med Elsas parti i. Lohengrin, det man bör få vänta ömsom utfördt af fru Stenhammar och fröken Hebbe, hvilken förut med så stor framgång sjungit det i Tyskland. En: olika individuell uppfattning skall utan tvifvel väsentligen bidraga till att gifva rolen ett flersidigare intresse, samt både i artistiskt och materielt bänseende medföra en afgjord fördel. — — W: B.