Dagens Nyheter – 27 mars 1873, sida 3

Den ondes faseliga grasserande i Fagerhult. (Korrespondens till tidningen Kalmar). Man måste tillstå att såsom märkvärdigt förtjenar följande att anföras) och det sannfärdiga häraf kan under eds förpligtelse vitsordas, icke blott af insändaren utan äfven af flere på en gång. Må här ordagrannt intagas den till pastorsembetet i Fagerhult ingifna berättelsen, som in extenso lyder sålunda: Hemsk tilldragelse. Sedan kyrkoherden, filosofie doktorn hr A, H. B. Lind i Fagerhult blifvit at en bland sina församlingsboar, rusthållaren Abraham P. Isacsson, jemte dess hustru Helena Christina Johaasdotter i Kråkemåla kallad att natten till den 4 innevarande mars qvarstanna i deras bostad för att-om möjligt söka upptäcka orsaken dertill att en ond andemakt tagit sitt tillhåll i deras hus och gifvit sig tillkänna gerom kastande af stenar och andra ämnen; så ock med anledning deraf att jag af nämda makar blifvit åtskilliga gånger kallad föregående dagar för att under nattetid närvara; äfvensom efter det jag af nämde kyrkoherde blifvit uppfordrad att tillkännagifva hvad jag dervid erfarit; får jag härmed upplysa: Då jag först blef kallad, infann jag mig en afton, hvilken vi då tillbringade under Guds ords läsande och bön. Då vi gått till sängs och det blef mörkt i rummet vid pass kl. . 11, börjades ett oupphörligt kastande af stenar, brändt ler, brända benknotor samt s, k. tvetar, hyilket fortfor med korta uppenål! till kl, 5 på morgonen, så att hela goltvet i rumnict var beströdt med dessa ämnen, Den påföljande natten var samma förhållande, dock med den skilnad, att imannen, som jomte sin hustru låg i sin säng, tyckte sig märka, att någon osynlig makt fattade tag i täcket som ville den draga detsamma af dem. Den derpå följande natten var jag ej närvarande, men blef vid 12 tiden samma natt ytterligare kallad under uppgift att husfolket icke fick vara i ro för den osynliga andemakten, som fortsatte sin stenkastning. Inkommen, tog jag en bok för att läsa, hvarunder jag hörde stenar kastas på golfvet.. Den derpå följande natten var jag ånyo närvarande; var då tyst till kl. 3 på morgonen, då stenar började smälla i golfyet. Jag tilltalade då den osynliga makten med dessa orden: Du är en dum stackare, gom far här och kastar; hyem tror du bryr sig om dina stenar. Härvid blef tyst — jag låg i sängen och kände mig märka något tungt qväfvande på mitt hutvud. Härvid vände jag mig på sidan och kände att någon upplyftade täcket på midton af sängen, likasom ville det krypa under detsamma, dervid jag vek täcket om mig, under det jag tänkte: I sängen skall du ej komma. Ders efter tycktes anden aflägsna sig åt andra ändan af huset i en kammare, der ett hårdt bultande hördes såsom hade någon kastats till golfvet eller mot väggarne. Kl. 4 samma morgon steg jag upp och gick ut, men kunde ej se någonlilng af hvad jag håv hört. Jag lade mig åter i sävgen, då kl. 5 stonkastnins gen börjades med mera Häftighet, tills jet dagades. Stenar -hafva i. min närvaro under nattetid ofta -kaegtats i sängen på de båda makarne, på hvilka den osynliga makten, som här gifvit sig tillkänna, alltid tyckts vilja hämnas; ) Tidaingen Kalmar inlägger mot korraspondentens historia följande reservation: Red. har ej velat neka plats för ofvanstående fast otroliga historia, hyilken icke saknar sing kömiska påinter; den är oss visserligen meddelad af en fullt ? t-ovärdig person, som sjelf syns ektta ell lit till histsrigns aanming, men torde liksom en liknande spökhistoria, från Sundsvall, hvilken nu gör sit rumd i tidningarne, få anses som bevis på huru långt lättrogenheten kan gå itörening med vidskepelse,