Dagens Nyheter – 27 mars 1873, sida 3

En natt, då makarne intagit plats i ett annat hus hos hustruns föräldrar, var det tyst och stilla i deras egna hus. . Stenar ha ofta blifvit kastade under dagarne då främmande personer varit närvarande, hvilka flera gånger såväl som husfolket blifvit träffade af de stenar som kastats. -Tillika har jag under min närvaro om nattetid hört ett doft ljud i andra våningen af huset såsom af något bul tande och lätta slag. Den 4:de mars, sedan hr kyrkoherden hemrest (under hvars närvaro stenars kastande och rullande egde rum, men icke hördes af eller något det minsta oväsende från kl. half 11 på natten till kl. omkring 5 på morgonen), fortfor detta oväsende med mera häftighet. Den 5 mars hade hustrun blifvit träffad af flera stenar, som fallit i maten hon skolat spisa. På eftermiddagen, då mannen inkom för att spisa middag, varnades han af hustrun att akta sig att icke stenarne föllo i maten, hvarvid kastades en sten, som slog honom i ryggen, då han satt framlutad för att skydda maten, men kultrade öfver axeln och slog ner nära. koppen deri maten befans, Då den ej föll i soppan, kom ytterligare en sten, som häftigt slog mannen i hufvudet. På aftonen samma dag var jag närvarande jemte flere personer; då kastades flera stenar, och då såg jag en häftig eldstråle i rammet. Makarne tordes då ej blifva i rummet öfver natten. Dagen derpå kastades stenar som vanligt; men då kastades två så stora stenar som en knuten hand, af hvilka den ena träffade hustrun i hufvudst, hvaraf hon var nära att falla till golfvet; den andra stora stenen träffade hustruns fader. Makarne jemte tjenstefolk ha nu flyttat ur huset, och andra personer ha legat der under nattetid; men nu är der tyst och lugnt. Dock anmärkes, att då hustrun en dag återkom till sitt hus tör att afhemta matförråd, i sällskap med flere personer, blefvo de alla öfverfallna med större stenar, som träffade dem. Då hustrun aflägsna.de sig, upphörde stenkastningen på sällskapet som qvarstannade. Kåremåla den 7 mars 1873. G. P. Jonsson.