Dagens Nyheter – 27 mars 1873, sida 2

— AV — att det föreföll mig som ångrade hon sin förut visade häftighet. Det var en lugn, varm afton, jag kände mig så glad och lycklig, i frid och försoning som jag var med alla menniskor. Aldrig hade jag funnit tant så älskvärd, som senare på aftonen, och jag tänkte ovilkorligen för mig pjelf, att det var bra ledsamt att hon så ofta som hon verkligen gjorde det skulle förbittra trefnaden för sin omgifning. Straxt efter klockan nio gick jag in i mitt rum; Arvid sof så lugnt och godt, hvad han låg der älsklig och oskuldsfull! Länge stod jag och betraktade honom, tänkande hur tomt det skulle bli då han, kanske snart nog, skulle lemna 0ss.