Dagens Nyheter – 27 mars 1873, sida 2

— Hur mår min lille gosse? Ah, se der är han ju! Och i detsamma inträdde en gråklädd herre i salen. Han gick fram till fönstret der vi sutto, men hejdade sig, då han såg mig. Några ögonblick stod han alldeles stilla och: betraktade än Arvid, än mig. Jag steg genast upp och bjelpte ned Arvid, men då främlingen, som ej kunde vara någon annan än auditör Egnell; under det han kysste och klappade Arvid, något häftigt lyfte upp honom till sig, blef Arvid rädd, och gråtande samt ropande på mig, sökte han undkomma hans smekningar. — Hvad nu, Arvid! Känner du ej igen pappa? — Jag vill gå till tant, jag vill gå till tant! I detsamma vände sig auditör Egnell till mig. — Det är väl mamsell Hellberg? sade han och bugade sig. Den här lille otacksamme gynnarn kommer mig att glömma både det ena och det andra — — nå, gå till tant då! Detta lät Arvid ej säga sig flera gånger, men då jag steg upp för att gå in och underrätta moster om att auditör Egnell var kommen, började han åter gråta och ville ej släppa min hand. — Nu tror han naturligtvis att det är jag som skämt bort gossen, tänkte jag för mig