Dagens Nyheter – 20 mars 1873, sida 2

folkskoleinspektörers tillsättning. Utskottet hade atstyrkt hr Jonas Anderssons i Häckenäs motion om att landstingen I. måtte få rättighet att tillsätta inspektörerna samt att det för lessa anvisade anslaget måtte bland landstingen fördelas, hvaremot utskottet, i anledning af hr Per Nilssons i Kulhult motion, tillstyrkt riksdagen att besluta följande: a) att kungl. m:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, om och hurnvida i län eller landstingsområde, hvarest på grund af landstings beslut bidrag till folkskoleväsendet utgår, landstinget må lemnas tillfälle att afgifva förslag för tillsättandet af folkskoleinspektörer, samt, derest k,. m:t ekulle finna en sådan åt lardsting medgifven rättighet lända till folkskoleväsendets ytterligare utveckling och förkofran, meddela de i sådant afseende erforderliga föreskrifter; b) att inspektörerna åläggas att årligen till landstinget afgifva berättelse, som bör fjorton dagar före landstingets sammanträde vara till veerbörande sekreterare insänd. Något annat yrkande: än det, hvartill utskottet kommit, gjordes egentligen icke under debatten, utan rörde sig denna hufvudsakligen om inspektionernas betydelse i hvad de hafva uträttat och ändamålsenligaste sättet för deras form och reglerande för framtiden, Hr Abr, Rundbäck, som har lång erfarenhet såsom folkskoleinspektör, uttalade den meningen, att folkskolorna borde underställas en dubbel inspektion för att rätt kunna verka hvad med dem är åsyftadt. Den ena inspektionen, tillsatt, lönad och öfverbevakad af landstingen, borde utöfva sin verksamhet inom mindre kretsar, t. ex. häradsvis, och följa skolans hvardagslif.. Den andra inspektionen borde utöfvas af inspektörer, tillsatta af staten och hvilka skulle få sig anvisade större distrikter, större till och med än de nuvarande, men för hvilkas skötande inspektörerna borde så äflönas, att de uteslutande kunde egna sig åt detta vigtiga kall. Tal, trodde att sakea kunde så ställas, att den af honom tänkta dubbelinspektionen ej blefve nämnvärdt dyrare än den enkla för närvarande är. Denne talare, liksom äfven hr Törnebladh, lade ock särskildt vigt vid hvad i denna fråga förut blifvit sagdt, nemligen att landstingen på grund af det obestämda bidrag, hvarmed de understödja folkskoleinspektionen, icke kunde bygga något anspråk på att få tillsätta folkskoleinspektörerna samt att de, om de ock finge denna rättighet, skulle befinnas oförmögna att fullgöra detta vigtiga åliggande m. m, Hr P, Olsson från Helsingborg var den som bäst och utförligast yttrade sig i samma rikts ning som motionärerna inslagit. När man i sjelfva verket ej vill någon reform, men saknar verkliga argumenter för att hindra dess genomförande, så tillgriper man vanligen talet om praktiska svårigheter. Denna fråga har dock en annan sida, som är vida vigtigare än dessa små praktiska svårigheter. Det är visst sannt att skolväsendet på senare tiden utvecklats, men detta hade dock ej skett i den grad, som man haft rätt att önska och hoppas. Derhän kommer det icke heller förrän skolråden få rättighet att utse sin ordförande och landstingen att tillsätta folkskoleinspegtörer, ty derigenom sättas sådana personer i verksamhet för den stora saken; hvilka hafva menigheter: nas förtroende, hvarförutan de största krafter föga kunna uträtta på detta område. Talaren skulle velat gå längre än utskottet, men han måste nu inskränka sig till dess hemställan. Häri instämde många, och särskilda yttranden i samma riktning afgåfvos af hrr Jonas Andersson, Ola Jönsson i Kungshult, C. J. Bengtsson, Nils Pettersson, Lyttkens, Törnfelt, Per Ni:s son i Kulhult, Gunmesson, Johan Jönsson, Nils Hansson, Ola Andersson, Anders Johansson och Leijer. För bifall till utskottets förslag med de motiver, på hvilka dess framställning grundade sig, talade vidare hver Bergs gren, Huss och BSufverstolpe. Statsrådet Wennerberg begärde äfven ordet och uttalade den åsigten, med erkännande af den nytta de hittills verkande inspektörerna, synnerligen den första fåtaligare uppsättniovgen, gjort, att inspektörerna måste, för att kunna motsvara bäde skolans och allmänhetens ökade fordrin gar, ställas på. sådan fot, att de uteslutande få egna sig åt inspektionsgörormålen. Det kan ej gå i längden, att folkskolan i detta fall får dela deras tid och krafter med kyrkan eller elementarläroverket, Det första vilkoret här för är emellertid, att de få en lön, så att de derpå kunna uppehålla sig. För sammanhållnivgens skull och på det departementscHefen måtte genom inspektionen få verklig reda på folkskoleförhållandenai landet, är detnödvändigt att statsinspektörerna icke bli för många, ty eljest möter svårighet att sammankalla dem. IT öfrigt vttrade statsrådet Wennerberg att han