Dagens Nyheter – 20 mars 1873, sida 2

— 14 — — Det kan aldrig skada att en ung flicka kommer ut litet, förklarade mamma, hvad Olivia beträffar, så tror jag det skulle vara ganska nyttigt för henne — hon är ju snart aderton år, och ändå har hon knappt varit utom dörren på egen hand. — Jag för min del tycker att höfligheten fördrar det man ej afslår fru Elenii begäran, sade: faster Sofi; dessutom går ett år ju så fort, och jag tror ej att vi beböfva skämmas för Olivia, utan kuana med godt samvete låta henne resa. , — Men; kära barn, du bar ju sjelf ej yttrat ett enda ord — sög nu, huru du vill, ty derpå beror det. å Kra — Ack, pappa, låt mig vänta med att besluta. något tills i morgon, i dag skrifver pappa väl ändå ej! Morbror Elenius. hade varit borgmästare —g. Hans enka, moster Charlotte, var dotter till en rik tysk fabrikant, det var det enda jag visste om henne. Jag hade också hört att morbrors hus var mycket ansedt, samt att hos moster vistades en hennes tant från Hannover, ett äldre, ogift fruntimmer. Ju mera jag funderade, desto villrådigare blef jag. Sedan -tidigt på våren hade jag hvarje afton, då jag kommit upp på mitt lilla rum, hört någon i granskapet blåsa flöjt. Också denna afton nådde flöjttonerra mitt öra; jag gick fram och öppnade fönstret, hvarifrån man hade den herrligaste utsigt.