Dagens Nyheter – 19 mars 1873, sida 1

ee Seen och verkligen tillslötos ögonen, då han tryckto på en fjeder. — Nå, min käre Frans, hvad skola vi hitta på åt dig? Är det något särskildt du önskar? Frans såg mycket förlägen ut, tummade sin mössa och slog ned ögonen; slutligen då morbror ännu en gång frågat honom, gvarade han: — Ja, en sådan teater, som Calle Bonell har. — Men, min käre vän, hurudan är då Calle Bonells teater. Fins någon dylik här! — Ja, svarade Frans med glädjestrålande blickar och i helt olika ton, jag såg en derinne; jag kan veta att det var en teater i asken, eftersom det på locket stod måladt en likadan teater som Calles. Sedan Frans under många tacksägelser erhållit sin teater, fortfor morbror: — Nu, lille Fredrik, kommer turen till dig, säg mig nu hvad du tycker om, och om det är något, du vill ha! — Jag — jag vill ha en knif och en k-klocka, stammade Fredrik, som ej var det minsta blyg och dessutom mycket uppriktig. — Jaså, knif och klocka! — sen tycker du väl, att du blifvit riktig karl, kan jag tro? utropade morbror och skrattade så hjertligt; men ser du, den bär lilla skottkärran med spaden uti, tänk; hvad sten och sand du kunde köra uti den der hemma i trädgården, tycker du inte alldra bäst om den, hvasa?