Den nya dissenters-lagen. Det riksdagen nyligen förelagda förslaget till ny dissenters-lag kan skärskådas ur trenne synpunkter, nemligen dels i hvad mån det utgör ett framsteg i förhållande till den nu gällande dissenterslagen ; dels haruvida det i och för sig eger den tydlighet, den följdriktighet och det inre sammanhang, som af en lag kunna fordras; och dels i hvilket förhållande det står till den fullständiga religionsfrihet, som i grundlagen blifvit utlofvad, fastän genom underordnade föreskrifter i så många hänseenden kringskuren. Nekas kan ej att förslaget, jomfördt med nuvarande förhållanden, innebär ett icke ringa framsteg i afseende på vilkoren för utträde ur statskyrkan, lättad möjlighet af äktenskap för främmande trosbekännare, barnens uppfostran i främmande troslära samt deras undervisning i folkskolor, oberoende af den troslära de bekänna. För närvarande böra de kristna trosbekännare, hvilka önska såsom församling ur statskyrkan utträda, derom göra ansökan hos regeringen samt uppgifva sin trosbekännelse och församlingsordning; finner regeringen skäl att ansökningen bevilja, då få dessa personer rätt till fri religionsutöfning inom de af lag och sedlighet bestämda gränser, dock med vilkor att offentliga kyrkobruk och andaktsöfningar endast inom egen kyrka, bönehus eller kyrkogård få förrättas, hvarjemte den valde föreståndaren i flera hänseenden är underkastad sträng anvsvarighet. — Enligt förslaget behöfva blott de församlingar hos regeringen göra ansökan, som önska varda af staten erkända, hvarmed då följer rättigheten till offentlig religionsutöfning, utan de inskränkningar (inom egen kyrka o. 8. V.), som hittills funnits, och med minskad ansvarighet hos föreståndaren. De, som icke önska varda af staten erkända, kunna i följd häraf existera, dock utan rätt till offentlig religionsutöfning; justitierådet Olivecrona antager visserligen att dylika samfund inom egen kyrka o. 8. v. ega rätt till dylik religionsutöfning; men detta synes ingalunda gifvet enligt det kungl. förslaget. I afseende på enskild persons utträde ur statskyrkan, har sådant hittills blott varit medgifvet den, som velat ingå i annat af staten tillåtet trossamfund, derom gjort anmälan hos kyrkoherde, sedermera inför konsistorium eller dess ombud erhållit varning och slutligen rig för andra gången hos