Dagens Nyheter – 13 mars 1873, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER, POLISEN. Fumreet lik, I går morgon anträffades vid stra slussporten liket efter en till namnet okänd mansperson, omkring 40 år gammal, iklädd bättre kläder, bestående af mörkblå Exvaj, mörk väst med gult foder oca byxor med ränder. Det är antagligt att den drunknade omkommit på natten. Liket affördes till bårhuset å Kungsholmen. LÄNSCELLFÄNGELSET, . En otrogen gårdsfogde, Hösten år 1867 antog brukspatron Boström på fstanå herresäte, beläget i Åkers socken af Stockholms län, i sin tjenst en fogde eller befallningsman vid namn Carl Zetterlund för att anställas vid hans egendom Mälby i samma socken. Zetterlund var skicklig landtbrukard och van vid att sköta arbetsfolk samt för öfrigt nykter, ordent lig och pålitlig; och han vänn genom dåestå egenskaper husbondens fallkomlige förtroende. Några är törflöto under ömsesidig belåtenhet, till hösten 1871, då hr Boström fck anledning att misstänka Zetterlund för mindre redlighet i sin förvaltning. Hösten 1872 afflyttade Z. från Mälby och öfver: tog Få arrende för egen räkning, af annan person egendomen Vetterö i ed närbelägen socken. Straxt efter Zetterlunds affiyttning blef hr Boström mer och mer Öfvertygad om dennes oredlighet genom underhafvandes och ändra personers, upplysningar. Bland annat berättades det, att Z. då han var vid Mälby, under flera års tid bedeifvit hälftenbruk med arrendatorn Carl Erik Ersson om lägenheten Persboda, gom lyder under Mälby, oaktadt hr Boström strängeligen förbjudit att sådant fingo ega rum. Afven berättades det att Ersson under flera år nattetid ofta brukat, försedd med hästar och åkdon, infinna sig vid Mälby, då Z. varit honom till mötes. När han återvändt till Persboda hade äkdonet alltid varit fyldt med spannmälssäckar. Dessa berättelser ökade hr Boströms misstankar om Z:s oredlighet och gåfve honom anledning, att anmäla saken för länsmannen i orten, hvilken i sin ordning, åtföljd af hr Boström, begaf sig till Persboda, der förhör med Ersson genast anställdes. Efter en längre stunds nekande, beträddes han med tvetalan och bekände sig slutligen vara skyl dig till delaktighet i spannmälsstölderna samt att det gått till ungefär på sätt som ryktet förkunnat, men uppgaf att han af Z. blifvit tubbad och förledd dertill: Omkring 140 tunnor (man antager med säkerhet, att det varit mellan 2. och 300 tunnor) diverse spannmål erkände han attZ. och han gemensamt på omförmälda sätt, stulit från hr Bo: ströms vid Mälby befintliga kastlogo, hvarefter Ersson begifvit sig till hufvudstaden och på Hör torget försält den stulna säden. Vid hemkomsten hade han alltid gifvit Z. dennes andel af pennin garne. . Från Persboda begaf sig länsmannen, åtföljd af hr Boström, för att uppsöka Z., hvilken också anträffades vid Vira bruk, der han genast togsa iförhör rörande ifrågavarande spannmålsstölder Z. visade den största förvåning öfver en sådan be. skyllning och förnekade all vetskap om att några stölder under hans tjenstotid blifvit bogån na vid Mälby. Me6d detta förhör vann man således icke önskadt resultat. Vid Åkers härads vinterting den 15 sistlidna januari företogs i detta mål ransakning mod Z. och E, hvarvid Z. förnekade all vetskap om att någon stöld blifvit begången. långt mindre att Han i någon sådan. vom gloktig. Emellertid fick man genom de i mälet afhörda vittnens utsago sådana bevis mot honom, att Han kunde häktas, hvilket äfven skedde vid ifrågavarande ting, hvarefter såväl Z som BE. (hvilken bekände sig skyldig) införpassades till härvarande länshäkte för att ders städes undergå vidare Tansaknäng, Vid tre extra ting å nämda håkte med Åkers härad har nu ifrågavarande tjufmål varit föremål för ransakning. .Z. har under dessa dagar fortsatt sitt nekande och påstått, att han icke ens hört tslas om, långt mindre varit delaktig i någon spannmälsstöld. Dock har af de i målet afhörda vittnenas intyg framgått att Z från Mälby olofligt tillgripit spannmål i mindre partier och en hel mängd andra saker, såsom virke, diverse jernsaker m. m. Z. har vid de tillfällen, då så svår bevisning förekommit mot honom, att han icke kunnat forneka tillgreppet af det ena eller andra, alltid förklarat att han haft mälsegarens tillåtelse att taga och ått det eller det varit honom såsom gåfva gifvet af målsegaren, hvilket denne deremot bestred Förliden fredag förekom detta mål sista gången. Efter föregången protokollsjustering afhördes ytterligare några vittnen, och sedan domaren än en gäårg tillfrågat Z. om han icke ville lätta sitt samvete med en uppriktig bekännelse om sina rott — hvilken fråga af Z. besvarades med orden: jag kan ej påtaga mig nägot, hvartill jag är alleles oskyldig — hade domstolen en längre öfvers läggning. De3 tilltalade förekallades sedan för att athöra sin dom: Carl Zetterlund dömdes för första resan stöld (hustjufnad) till I års straffarbete och att vara förlustig medborgerligt förtroende i 6 år; och dessutom, för falsk beskyllning mot mälsegaren, alt böta 50 rdr, eller, i brist af tillgång att undergå 12 dagars straffarbete. Carl Erik Ersson dömdes för första resan stöld till 6 månaders straffarbete och att vara förlustig medborgerligt förtroende i 5 år. Då de dömde af domaren tillfrägades, om de voro nöjda med utslaget, svarade Z., under det han höjde på axlarne: Hvad . skall man göra ! Carl Eric Ersson deremot svarade ett knappast hörbart: ja! . Mälseganden och åklagaren förklarade samman: stämmande sig nöjda med utslaget, i hvad deöt gärde Ersson, men voro missnöjda med Zetterlunds omIcke mindre än 338 bersoner ha såsom vittnen, och 3 upplysningsvis, blifvit hörda i detta mål, hvars protokoll förmodas komma utgöra mellan 0-och 60 ark. Zetterlund, som under hela ransakningen har varit klädd som herreman, i sin svarta bonjourrock, vrå bAndarniohtvakR ARK fina JjtKflan Ön rmv9ocllan