Dagens Nyheter – 10 mars 1873, sida 1

UV det fäste, som Kotschffsky en gång fått, lemnade han icke så lätt ifrån sig, huru mycket han än led. Men då Margunoff såg de sinas framgång och Lång-Jan de sinas motgång, ilade båda mot samma punkt, den förre för att fullborda segern, den senare för att göra honom den stridig. För några ögonblick stodo de båda kämparne midt emot hvarandra. Margunoff lyfte svärdet och Lång-Jan sin väldiga klubba; men intetdera slaget föll der det skulle, ty Margunoff besinnade pig hastigt och drog sig tillbaka. — Har är rädd för min klubba! ropade Lång Jan och måttade i stället slaget åt en jägare, som deraf handlöst kastades vallen utföre. Den unge kosackofficeren kämpade tappert mot de bönder, som hårdt ansatte honom; hans mörka ögon blixtrade af stridslust och hvar hans sabel föll, der ristade den djupa märken. Hans smärta och för en donsk kosack ovanligt resliga figur syntes öfver alla de kämpande på höjden af förhuggningen; kulorna hveno kring honom, de kraftigaste slag måttades åt hans kropp, men han gick alltid fri. Hans ögon tycktes söka evt föremål, och han fann det. Hans blickar mötte Ilmas och en svag rodnad färgade hans kinder. Utan att han visste hvarför, såg han bort till Margunoff, som, lutad mot förhuggningen några ÖSTERBOTTENS PERLA. CO