Musik. Hr P. A. Ölander gaf i förrgår i Adolf Fredriks kyrka en ganska vacker konsert, hvars pidce de r6sistance utgjordes af haus Missa solennis. Förr fanns ej mången som understod sig att företaga sådana storverk, men nu sammanskrifver litet hvar på lediga stunder ett opus i flera nummer, hvari pauserna bilda den intressantaste delen, och hvars titel upplyser att det hela skall föreställa en messa. Äfven hr Ölander grep saken an, men måste bättre hafva förstått att hitta väg i noternas labyrinter, ty lördagens tillställning visade att hans komposition ej föreställde utan verkligen var en messa, och dertill en som med all heder bär detta namn. Ett eller annat parti kunde väl varit något mera utveckladt eller lyckligare uppfunnet, men sådana. smärre brister träffas äfven hos stora mästare och kunna ej fördunkla det hela. Utom det förtjenstfulla tekniska arbetet i harmoni och stämföring fästes uppmärksamheten hufvudsakligena vid den äkta katolska tonen med dess egendomliga clair-obscur, dess mystiska och likväl formklara stil, dess varmt passionerade stämning — och framför ullt vid det melodiska uttrycket, hvarifrån det doft utgår, förutan hvilket all musik endast är en Jliflös mekanik. Såsom företrädesvis lyckade partier nämnas Kyrie, andra och tredje delarne