Dagens Nyheter – 8 mars 1873, sida 2

TT lade. Orätt vore att påstå det ryssarne visade någon feghet; tvärtom vitsorda alltid häfdatecknarne deras mod, som visserligen icke var så segt, så uthålligt som finnarnes, men som ieke desto mindre måste tilldömas dess rätta förtjenst. Så hade de hunnit fram till sjelfva trädvallen, men der mötte dem ett förbittradt motstånd. Med yxor på långa skaft, bajonetter, liar och klubbor mötte dem bönderna, och mången jägare, mången kosack störtade med krossade hufvuden eller genomstungna bröst tillbaka. Margunoff var rjelf i spetsen för jägarne, Kotschoffsky för kosackerna. Mot den förre stod Lång-Jan, svängande en väldig klubba, den han sjelf förfärdigat, och den ryske kaptenen var många gånger nära deran att få göra bekantskap med den jättestarke österbottningens slag; mot den senare försvarade Mikko ståndaktigt sin plats. Qvinnornas belägenhet var naturligtvis icke den bästa. PSammanträngda till ett hörn nära den plats der Mikko kämpade, knuffades de hit och dit af bönderna, hvilka sprungo från den ena hotade punkten till den andra, och visste ganska ofta icke om de voro bland landsmän eller fiender. Fru Herner var mera död än lefvande; Ilma deremot bibehöll ännu sitt mod och sin styrka. Hvarifrån bon fick dem, visste hon icke, ej heller var här tid att tänka derpå. Ur den lilla flaska med vin, som hon erhållit