TU — som aflossades, och hvars kula afslet några grenar från ett träd och strödde dem omkring, visade också finnarne en lång rad af jägare, som med försigtiga steg avancerade fram mot dem. — I språngmarsch och tillbaka! kommenderade Lång-Jan. I natt få vi strid vid förhuggningen. Med skyndsamma steg ilade finnarne genom skogen, och kommo lagom för att väcka bönderna och bereda dem på striden. Kapten Margunoff, som trodde att skogen hvimlade af finnar, vågade icke tåga så fort, och det var derför icke förrän i dagbräckningen som han kom fram till förhuggningen. — Vv, En nattlig strid! Ord af förfärande betydelse, helst när den utkämpas i en skog, der tusentals hinder tillsammans med mörkret eller halfdunklet förvirra de stridande. Den strid, som i sjelfva dagbräckningen rasade vid förhuggningen, var blodig å ömse sidor. Finnarne försvarade sig käckt och lika tappert anföll Margunoff. Öfver de nedvräkta trädstammarne klättrade de ryska jägarne och kosackerna, hvilka måst sitta af, med en kallblodighot, som dessa krigare ofta ådaga