Dagens Nyheter – 8 mars 1873, sida 1

han såg den mörka punkten röra sig. Bakom honom låg Lång.:Jan med hufvudet till hälften ute ur snåret. — Jag anar hans list, tänkte Lång-Jan, och lösgjorde en knif från bältet. Jag skall märka banom. Den mörka punkten närmade sig med försigtiga steg, i det han trefvade framför sig med någonting, som såg ut att vara ett gevär, såsom det också var. Framkommen till Mikko, som låg som död, tillropade han honom ännu en gång ett Skto tammt, men utan att få något svar. Då lutade sig ryssen, ty det var en sådan, ned öfver Mikko och grep honom i nacken för att vända honom om. Derunder kom han att vända ryggen åt Lång-Janp, som med ormens smidighet krupit fram i den djupa skuggan af ett sidosnår. Ändtligen lyckades det ryssen att vända så mycket på Mikko, att han flck se dennes ansigte. I detsamma sprang han tillbaka och uppgaf ett rop, men stapplade i samma ögonblick öfver Lång-Jan, som krupit ända fram till honom. Strider blef naturligtvis icke långvarig, då ryssen, som i öfverraskningen alldeles tappat modet, icke kunde använda sidogeväret. Blott ett par brottningar och han föll, genomborrad af LångJans knif. I och med ryssens fall och det vrålande af smärta han uppgaf började det att prassla litet hvarstädes i snåren. Nu visste också finnarne hvar de hade sina fiender. Ett skott,