Dagens Nyheter – 8 mars 1873, sida 1

om 4Å1l Ser du inte att jag har två fruntimmer med mig. De söka skydd här, ty kapten Margunoff har bränt deras gård. — Hvad är det för fruntimmer? Mikko sade deras namn. — Om förlåtelse! utbrast Lång-Jan, slet mössan från hufvudet och gjorde en otymplig bugning. Jag — jag — — — Visa oss ett ställe, der vi kunna få hvila os8, afbröt honom fru Herner, Den hastiga marschen har uttröttat oss. Lång-Jan förde dem fram till en liten stockeld, som var upptänd i ena vinkeln af förhuggningen. Vid denna eld hade qvinnorna fått sig plats anvisad, på det att de icke skulle vara männen till hinder i striden. Nör fru Herner och TIlma trädde fram, reste sig qvinnorna, och ett högljudt sorl genomlopp deras hop. Nästan alla kände igen de nykomna. — Det är sergeant Herners enka, sade en bondgumma. — Österbottens perle, mumlade en annan och betraktade Ilma med halft nyfikna, halft oroliga blickar. — Stackars fru! hviskade en tredje, och skakade medlidsamt på hufvudet. Har hon inte haft nog sorger ändå, sedan hennes man stupade, utan att hou skall få nya igen. ÖSTERBOTTENS PEBLA. 6.