Dagens Nyheter – 5 mars 1873, sida 1

såg hon ut öfver nejden och tårarne runno allt stridare. Slutligen sade hon och slet sig lös från modrens omarmning: — Nu är tiden inne. Jag ser att Mikko väntar. Da trädde skyndsamt ut på förstubron, sade ännu en gång farväl åt hemmet, hvars yttre dörr noga lästes, och ilade derefter hastigt ned till stfanden, der Mikko, som redan gjort båten fri, ifrigt vinkade att de skulle skynda på. Innan vi gå vidare måste vi redogöra närmare för kapten Margunoff, och det förhållande, hvari han tyckes stå till fru Herner och hennes dotter. Straxt före krigets utbrott hade en större egendom några werst öster om Bikkilä blifvit utbjuden. till salu, emedan egaren gjort konkurs. Bland spekulanterna befann sig också ryssen Margunoff, officer vid ett jägareregemente. Som ban var rik, gagrade det föga, att egendomen dyrkades upp af bönderna och traktens herremän, hvilka icke önskade att få ryssen till granne. Gården stannade hos Margunoff, som kontant erlade köpesumman. Efter en större reparation flyttade han dit och förde ett lif alldeles efter rysk sed. Detta gkulle naturligtvis förtreta bönderna, gom reÖSTERBOTTENS PERLA. 3.