Dagens Nyheter – 1 mars 1873, sida 1

Generalstabens organisation är under detta riksmöte, jemte den om Karlskronas befästande, den enda fråga på fjerde hufvudtiteln af någon betydenhet, och chefen för landtförsvarsdepartementet har utan tvifvel handlat klokt och riktigt, då han först och främst velat tillförsäkra sig hjelpen och understödet af en duglig generalstab, innan han går att framlägga ett fullständigt förslag till armåns organisation. De 8 punkterna, som statsrådet Weidenhjelm genom Svensk Tidskrift låtit komma till allmänhetens kunskap, kunna med skäl anses såsom en god början till en öfvergång från den nuvarande organisationen till en annan utan både indelningsverk och rotesoldater, men denna öfvergång är svår att med säker och stadig hand genomföra, för den händelse krigsministern ej till stöd och hjelp eger en generalstab, som följer krigskonstens utveckling uti de öfriga europeiska staterna och deraf hemtar den lärdomen, att det fordras helt andra egenskaper hos en god stamtrupp än dem som äro karakteristiska för det svenska indelningsverket. Det är äfven derföre vi med nöje hafva sett, att statsutskottet tillstyrkt det framlagda förslaget, som i så -många hänseenden på ett fördelaktigt sätt skiljer sig från det Abelinska, icke allenast genom den större utförligheten och den vida grundligare undersökningen man egnat sjelfva frågan, som både i afseende på armå-ledningen och armå-organisationen är af en framstående vigt, uten äfven genom den rörlighet man sökt gifva stabens officerare, så långt det med våra förhållanden är öfverensstämmande. På denna omständighet lägga vi en synnerlig vigt, ty derigenom tillförsäkras armån att icke få en generalstab, sammansatt endast af teoretiskt bildade officerare, som hafva glömt tjenstgöringen vid trupp och de många inre förhållanden uti koftipaniernas och regementenas sammansättning samt deras tjefstgöring och ekonomi, hvilket allt är nödvändigt att känna och ihågkomma, om man skall vara en duglig göneralstabsofficer såväl på fältet som i studerkammarefti. Vi hafva ej heller mot det framlagda förslaget hört några egentliga anmärkningar anföras, utan har det i allmänhet vunnit det erkännande, att på ett klokt sätt rätta sig efter våra nuvarande förhållanden, på samma gång som den föreslagna generalstaben är lika lämplig för hvilken annan armå-organisation som helst, och till en sådan förändrad armåorganisations genomförande måste den nya generalstaben komma att på ett kraftigt sätt medverka utaf det enkla skälet, att en sådan organisation måste ligga uti generalstabsofficerarnes eget intresse. Utan en sådan organisation är ingen lörereglering möjlig och sålunda ej heller någon förhöjning i generalstabsofficerarnes löner, hvilka i förhållande till deras trägnpa tjenstgöring och de många läroår, de måste använda, för att vinna inträde i generalstaben, äro föreslagna till ganska låga belopp. Utan en sådan organisation sväfva de dessutom ständigt i fara att skickas ned på landet för att emottaga och sköta något kaptenseller majorsboställe, som dessutom först efter ett eller ett par år får tillträdas — en sysseleätthing, som icke på något sätt kan öfverensstämma med den vana vid militäriska studier eller expeditionsgöromål, hvarmed de varit sysselsatta i generalstaben. Man må huru mycket man vill svara oss, att. generalstabens officerare skola vara höjde öfver så egennyttiga beräkningar, så svara vi dock derpå, att om de egna fördelarne kunna ställas tillsammans med fördelarne för staten, så blifva de alltid — äfven hos hrr generalstabsofficerare — en mäktigt drifvande kraft, och då vi af både militära och politiska skäl önska indelningsverkets afskaffande, kunna vi ej annat än önska fram gång åt det framlagda generalstabsförslaget, såsom i hög grad dertill bidragande. ar An gt ja TNT nr a a rr rn Tar rn As nl