Dagens Nyheter – 27 februari 1873, sida 2

Article Image
gar, att den nu föreslagna nedprutningen kunde kaltas liten, men alldeles icke för stor. Statarådet Waern hade anmärkt att konungens resor äro så dyra. Talaren vore öfvertygad att dessa resor nu äro betydligt billigare än förr. Nu reser h. m:t t. ex. på jernväg utan afgift till Norge på en dag. Förr åtgick det 6—7 dagar för en sådan resa, och på hvarje ställe, derkonungen tog nattqvarter, måste han ge betalning i presenter, som ej voro små. En annan talare hade antydt att här vore fråga om början till någonting. Javäl, här är verkligen början till en allvarlig reform. Man vill börja i toppen för att sedan fortgå hela vägen ned igenom tills vi ernå en förenklad och billig förvaltning. Hr Nils Pettersson yrkade bifall till betänkandet, likaså hr Jöns Rundbäck, som i ut. skottet röstat för dess beslut, på i betänkandet angifna sKäl, och alldeles icke i konungafiendtlig riktning. Hr Sven Nilsson i Österslöf invände mot hr A. W. Staaff, att hufvudstadens fattige ej ha någon betydelse för bedömandet af för landet vigtiga frågor, och försäkrade samme talare att lyxen å slottet för en representant, åtminstone från landet, framstår i sådant öfverdåd, att den ensamt för det nyttiga exemplets skull borde minskas. Hr Carl Ifvarsson talade i samma riktning och anmärkte att Sveriges konung icke är en sann representant af sitt lands enkla befolk ning, om han omgifver sig med en glans, som endast kan vara behaglig tör ett fåtal af hans undersåter. Hr Liss Olof Larsson protesterade mot hr Dicksons upprepade påstående att utskottsledamöterna handlat mot öfvertygelse. Han hade alldeles ingen rätt att söka andra motiver än dem som angifvits, och hvarje representant vet nog tullgöra sin pligt utan alla faderliga förmaniogar af den sorten, Slutligen uppträdde statsrådet Bergström och yttrade, jemte det han motiverade sitt yrkande om afslag å utskottets hemställan, att alla yttranden om att konungen skulle taga något intryck af beslutet i denna fråga voro alldeles obefogade, Här var det icke en strid mellan konungen och representationen, utan helt enkelt en statsregleringsfråga, hvilken skall uppgöras liksom andra frågor af samma natur. Regeringen, ej konungen, bär ansvaret för framställningen derom och regeringen har noga pröfvat alla hit hörande törhållanden, innan beelutet fattades. Talaren vore ingen motståndaro till politiska kompromisser, och frågor finnas — man behöfde ej nämna hvilka — då sådana uppgörelser äro både nödvändiga och nyttiga; men talaren bestred att en sådan nödvändighet här förelegat. Den mening, som hittills sträfvat att nedsätta detta anslag, hade inom riksdagen aldrig representerats af fler än 65 röster — och en sådan jemförelsevis ringa minoritet hade ej berättigade anspråk på en sådan uppgörelse som nu skett. Härmed var debatten, hvars hufvuddrag vi här antydt, men hvilkens mest pikanta drag utgjordes af enskildheter, att icke säga personlighoter, slut. Votering begärdes, och utföll den så, att 1235 röster biföllo utskottets framställning mot 56, com afgåfvos för den af regeringen föreslagna oförminskade summan, Andra hufvudtiteln. . Samtliga punkter i utskottets förslag rörande denna hufvudtitel biföllos af första kammaren, med undantag at den 9, hvilken rördo Laghbyrån, med hänsyn till hvilken utskottat föreslagit, att riksdagen med beviljande af extra anslag på 20,000 rdr för utarbetande af lagförslag måtte anhålla, detk. m:t måtte taga i öfvervägande frågan om inrättande af en stadigvarande lagkomitå eller lagberedning. Härom utspann sig en temligen lång diskussion, under hvilken ingen talare yrkade bifall till detta utskottets försla oförändradt, hvaremot frih. Stjernblad, med hvilken grefve LD. af Ugglas och hr von Kock instämde, ville bifall till förslaget mod ogillande i viss mån af motiveringen. För bifall till k. m:ts förslag oförändradt talade hrr Stråle, Wallenberg och von Gegerfelt och denna senare åsigt godkändes gf kammaren utan votering, Denna fråga blef i andra kammaren föremål för en längre öfverläggning, under hvilken ganska skarpa hugg vankades åt lagbyrån för det dess verksamhet ännu ej visat några nämnvärda resultater. Hrr Carlg2r och Plulipsonr talada för hifail till nutskatteta hamställan hr

27 februari 1873, sida 2

Thumbnail