Dagens Nyheter – 27 februari 1873, sida 2

dan representationen icke varit villig att godkänna så omfattande lagförändringar, som på den vägen framkommit, Deremot hade man genom plockarbete lyckats bättre. Hrr Sparre, Posse och C. A. Larsson uttalade en absolut förkastelsedom öfver lagbyrån och framhböllo lika positivt det tvingande behofvet af ett kraftigt .soch forceradt lagstiftningsarbete, så att det på sätt och vis rättslösa tillstånd i landet, hvaröfver justitieombudsmannen i. sin berättelse till denna riksdag uttalat så tänkvirda ord; med-det allra första måtte upphöra. Dessa talare yrkade afslag på k. m:ts proposition om anslaget och detta blef äfven kammarens beslut med 119 röster mot 45 som röstade för det förslag, utskottet framställt, . . Tredje hufvudtiteln godkändes utan diskussion af båda kamrarne, friga ärenden på kamrarnes föredragningslistor, åtskillga statsoch lagutskottets betänkanden, deribland af: slag å hr v. Kochs motion om ändring i lotteristadgan, godkändes utan vidare af första kammaren. Andra kammaren medhann ej mer än lagutskottets utlåtande nr 6, i hvars 3:dje punkt utskottet föreslagit följande, som båda kam rarne nu godkänt: Hvad lagen stadgar i 17 kap. 5 rättegångs. balken, a:t den; som vittne påkallat, skall betala dess resekostnad och täring, bör äfven tillämpas i brottmål, som af allmän åklagare anhängiggöras eller utföras, der brottet är af den beskaffenhet, att det kan af honom åtalas utan angifvelse af målsegande, så att den, gom allmän åklagare, å tjenstens vägnar, åberopat till vittne i dylikt mål och som sig inställt vid domstol, belägen på minst en mils. afstånd från vittnets hemvist, bör, derest vittnet äskar och domaren pröfvar sådant skäligt, tilläggas ersättning af allmänna medel för dess resekostnad och uppehälle med högst 50 öre riksmynt för hvarje dag, som i och för resan samt vistandet vid domstolen erfordras, samt skjutspenningar för en häst fram och åter, i 1e händelser, då den tilltalade antingen icke kan till ansvar dömas eller ock sakfälles, men saknar tillgång att ersättningeu utgifva; dock att, om den tilltalade frikäfines och åtalet finnes vara utan skäl anstäldt, nämda ersättningsskyldighet åklagaren åligger.