Dagens Nyheter – 27 februari 1873, sida 1

NERE NRSR ERS PRE RATES kunde undvikas denna frågas årliga framdra gande, konungen till obehag och konungamakten till anstöt. Tal. ansåg, att om utskottets förslag nu antoges, skulle resultatet bli sådant, att utskottets nuvarande ledamöter troligen om några år skulle bedömas mildare än hvad nu är fallet. Hrr Bergstedt och Montgomery-Cederhjelm yrkade bifall till k. m:ts proposition. Hr C. Ekman försvarade, på ungefär sam ma grunder som frih. Stjernblad och grefve af Ugglas, utskottets förslag och trodde att riksdagen skulle få skäl att ångra, om den genom förkastande af detsamma ställde frågan på sin spets. Hr Gyllensvan ville ha uttryckt, att han gillade utskottets förslag, alldenstund han trodde på klokheten af det resultat, hvartill utskot tet kommit. Anhöll att få instämma i hvad som i denna fråga yttrats dels af grefve af Ugglas, dels af grefve Posse. He Dufva ville se skäl att klandra utskot tet, mea ej skäl af samma slag som förut framkommit i denna kammare, utan det, att utskottet i sin nedprutning af hofanslaget ej ännu mera iakttagit den största sparsamhet. Tal. ansåg, att då man tilldelade konungen summor, för att sedermera af honom gifvas till hvarjehanda personer och ändamål, så rent af auktoriserade man anspråk på allmänna medel från håll, till hvilka man ej öppet ville lemna understöd. Konungen bör — ansåg tal. — ha annat och vigtigare att sköta än att göras till mellanhand vid utdelandet af allmosor och dylikt. Tal, förklarade sig vidare hufvudsakligast ha begärt ordet för att det ej skulle synas som om ensamt kammarens utskottsledamöter hyste den mening, som fanns i utskottets hemställan. Hr Wallenberg opponerade sig mot den åsigt, han tyckte sig finna i den föregående talarens ord om auktoriserande af vissa an språk på konungens kassa. Hr Nordström ville utbyta det ordet tillmötesgående, han från visst håll hört, mot ordet köpslagande. Yrkade bifall till k. m:ts proposition. Utan votering bifölls derefter at första kammaren k. m:ts proposition. Andra kammaren sysselsatte sig med denna fråga från kl. 10 till kl. 21:, alltså mer än fyra timmar. Statsrådet Wern öppnade debatten med att fråga om behofvet af detta anslag nu undergått någon förändring eller om landets ekonomiska ställning blifvit sådan, att det ej kan bära det förut utgåendö anslaget till hofhållningen. Båda dessa frågor måste han besvara med nej och han afgaf en ganska vidlyftig förklaring angående motiverna för denna åsigt. Han avmärkte dervid att konung Oscar IL, som har gemål och flera barn, af denna an ledning borde behöiva mer än Carl XV. När regeringen behandlat denna fråga, hade det skett under samvetsgrann pröfning af föreliggande förhållandea. I statsrådet hade man sålunda måst erkänna att regentombytet icke kunde tagas som skäl för en nedprutniog, helst man å andra sidan ej kunde frånse det förhållandet, att landets ekonomiska ställning nu är så lycklig, att betydliga öfverskott före finnas. Talaren öfvergick härefter till gransk ning af utskottets utlätande. Den tanke, som der uttalades om önskvärdheten af någon inskränkning i hoflyxen, fann talaren något malplacerad. Hade ej just Carl XV, äfvensom Oscar I, varit prisad och vunnit en god del af sin popularitet genom sitt enkla, flärdfria väsen? Märkligt fann ban äfven, att utskottet förutsatt att konungen kunde visa sig mindre välgörande än förr, och sökte ådagalägga att konungens3 ställning kräfver stora offer, hvilka han ej kan undandraga sig. Och anspråken på hans personliga mellankomst snarare ökas än de minskas. Det är nemligen samma för