Dagens Nyheter – 27 februari 1873, sida 1

SS aa från ert menniskofiendtliga sinne alla mörkrets makter! Herren bringe till ert sjuka hjerta en helsning från er moders graf, hvilken vi nyss sett omstrålad af qvällsolens gloria, och och göre er själ så mild, så from, så god, så öm som hennes!4 Joachims hufvud hade sjunkit ned mot hans bröst. Det ryckte i hans axlar, hans sammanknäppta händer skälfde, det långa böljande skägget darrade under den strid, som föregick i hans inre. HBlutligen brusto alla smärtans dammar och en ström af tårar flödade öfver hans kinder. Förgäfves sökte han hämma deras lopp. Han reste sig upp och kastade sig till ungdomsvännens bröst, i det han tryckte sina ögon mot hans starka skuldra. CJa, gråt, min gosse, gråt och gråt ut! Sänt der gör kroppen godt. Det flyter mycken ond blod bort från hjertat med sådana tårar. Du har väl inte gråtit ärligt en enda gång sedan den stora olycksdagen, och af stagnerande tårevatton kommer osundhet i själenX, skämtade presten, medan hans egna ögon glänste af hjertevärme och sinnesrörelse. De båda vännerna stodo tysta en lång stund, tröstaren lika stum som den tröstbehöfvande. CJa, också mina ögon fingo litet aflopp, afbröt Gunnar Haraldsson, i det han torkade sina kinder. Det har varit torrt i dem på många år alltsedan den stora öfversvämningsperioden. Du har din jordiska lycka ännu BRBEMITEN, AV JOHAN JOLIN, 40.