Dagens Nyheter – 27 februari 1873, sida 1

gående talarne yttrat, hvartill han ville lägga den anmärkningen, att konungen ej, såsom under Carl XIV:s och Oscar I:s tid varit fallet, begärt något särskildt anslag för sina söner. Talaren visade genom sifferberäkningar huru i alla andra monarkiska länder civillistan ställde sig, och påpekade hurusom, i fall ut skottets förslag ginge igenom, hofapanaget i det lilla storhertigdömet Hessen skulle blifva större än det i konungariket Sverige. Frih.. Stjernblad protesterade mot de beskyllningar af flerehanda art, hvilka gjorts mot första kammarens medlemmar i statsutskottet. Endast afsigten att föra den grannlaga fråga, som nu vore under öfverläggning, till ett lyckligt slut hade besjälat dem. Talaren och de öfriga utskottsledamöterna från denna kammare hade inom utskottet funnit, att endast genom ett mot andra-kammar-ledamöterna visadt tillmötesgående kunde man hoppas undgå bjuda konungen den bittra frukten af ett genom gemensam votering åstadkommet anslag. Hvad den nu föreslagna summan beträffade, så trodde talaren, att mad, oaktadt de stegrade prisen på de flesta förnödenheter, godt kunde komma ut dermed. Tal. slutade sitt anförande med att påpeka, att det är riksdagens grundlagsenliga rätt att årligen granska äfven första hufvudtiteln. Frih. von Schwerin anmärkte, att då man läst många romaner, händer ofta, att man först ser efter konklusionen, ser i slutet hur det går. Så ock då man läst många utskottsbetänkans den. Då talaren mottagit det ifrågavarande utskottsbetänkandet, hade han ock först kastat sina blickar på slutet. Der hade han väntat några reservanter. Men funnos de måhända, så lyste de genom sin frånvaro, Sedan hade talaren kastat blicken på utskottets motiver, men dem hade han funnit vara af samma skrot och korn som de i andra kammarens beryktade tillfälliga utskottsbetänkande nr 5. Tal:n tycktes anse statsutskottets, förslag som en yttring af den Nidhögg, radikalismen, hvilken gnager på sambhällsträdets rot, och efter en liflig skildring af konungadömet såsom civilisationens värn och borg, yrkade han bifall till k. m:ts proposition, Mot frih. Stjernblads yttrande om tillmötesgående mot andra kammarens flertal invände tal., att det ej höfdes första kammaren att i en fråga sådan som denna gå till mötes önskningarne hos ett parti, som sjelft söker tillskansa sig millioner. Grefvarne C. G. och J. 0. Mörner yrkade bifall till k. m:ts proposition, likaledes hrr Hasselrot, von Ehrenheim och Wallenberg, hvilken sistoämde yttrade, att han väl, för husfredens skull, såsom orden föllo, kunde vara sinnad att delvis!gifva efter i-skattefrå: gan för andra kammarens flertal, om ock de kommittenter, tal. representerade, dervid skulle drabbas af en tillökning i sina onera, men aldrig kunde han vara med om att nedpruta anslaget för den högsta statsmaktens representant. Grefve G. Posse fann förslaget i utskottets betänkande ej så obehagligt för h. m. konun gen personligen som man framhållit, ty genom detsammas antagande finge ju konungen tillfälle att visa sanningen af det rykte, som vore spridt ej blott inom riksdagen: utan öfver hela landet, att nemligen h. m:t vore älskare af enkla vanor, på samma gång högstdensamme genom exempel från kungaborgen kunde krossa den verklige Nidhögg som gaager på samhällsroten: svenska folkets benägenhet att lefva öfver sina tillgångar. Något hot mot konungamakten kunde tal. ej fiona i det nämda utskottsbetänkandet, ty denna makt hvilar i Sverige sannerligen på fastare grund än att den skulle komma på.ett lutande plan derföre att civillistan nedsattes med 100,000 rår. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr 8S. Larsson yrkade kort och godt bifall till utskottets förslag. Grefve af Ugglas försvarade äfven utskot tots förslag, emedan han ansåg, att derigenom