Dagens Nyheter – 27 februari 1873, sida 1

cVMV -— CDu ska ta af dig det fula skägget, som du satt på dig, pappa, så känner jag bättre igen dig4, jollrade den lille, aftorkande fadrens fröjdetårar och besvarande hans smekningar. Men nu sprang Joachim upp med gossen på sin arm, omfamnade sin glädjestrålande syster och frågade med bäfvande oro: CHvar är hon? Hvar är min Eleonora? Hon vågar ej ännu gå fram till dig. Hon väntar der borta bakom buskarne under hängbjörken. Ja, här vid hatets och oförsonlighetens minnesvård, svarade en röst ur skuggan af det lummiga trädet och hvilken röst Joachim igenkände såsom Haraldssons. Men lemnande barnet åt sin syster Eva, stod Jogchim med några raska språng framför sin maka, som likblek af ångest stödde sig vid prestmannens arm, tGören nu platsen till ett kärlekens och försoningens altareX, tillade den andlige med af rörelse bruten stämma, och lade Eleosora i Joachims armar, i det han aflägsnade sig från den lilla, genom höga buskar afskilda platsen. Ack, de i två långa år åtskilda makarne glömde alla hjertats och lifvets skuggsidor, och höllo hvarandra i famn länge, länge och under en tystnad så djup, att sjelfva naturen tycktes upphöra en stund att andas, för att icke störa de lyckliga stumma. Men sedan de sjunkit samman en minut liksom till en enda varelse, blick mot blick