Dagens Nyheter – 27 februari 1873, sida 1

vara tacksamt att möta den gåfva, landet af konung Carl erhållit i samlade konstskatter, med att tillropa hans kungliga broder och efterträdare: Ni, konung, skall ej befatta er med konsten; det är en öfvervunnen stånd: punkt! Utskottets motiver voro så underhaltiga, att det såge ut som om det ej varit så mycket den indragna summa som ej mera indragningen i och för sig som legat stats. utskottet om hjertat. Mon bar föreslagit indragningar på kontena till lyshållning och uppvärmning af kungl. slottet samt vaktgöring vid detsamma — är detta giordt för att hindra den yttre glansen? Den ringaste tjensteman eger rätt att fordra att få under sin tjenstetid behålla samma lön som var fastställd då han tillträdde sin plats; denna rätt må väl icke förvägras konungen. Den ringe tjeonstemannen kan fordra sin rätt, men ett dylikt fordrande förbjuder grannlagenheten konungen att framställa. Ej tillträder konungen regeringen för apanagets skull; men apanaget är dock nödvändigt för upprätthållandet af hans värdighet. Om riksdagen gör inskränkniovg i det begärda anslaget till konungen, ansåg tal:n, att riksdagen gjorde anlopp mot en rättsprincip. Ännu en sak ville talaren framhålla. Ifall konung Oscar II — hvilket Gud förbjude — skulle gå bort i blomman af sin ålder, likasom sin kunglige broder, då inträdde, i följd af den beräkningsgrand, utskottet uppställt såsom norm för första hufvudtitelns fördelning, en ovisshet för hans efterträdare. Det ser sannerligen ut som om man vid en dylik inträffande omständighet ej vill tänka sig någon konung. Det är mer än ett fel att på sätt utskottet föreslagit möta en konung, hvilken med de redligaste atsigter tillträder sitt höga kall. Antagandet af utskottets förslag skulle ådagalägga saknad af dea öppna blick för framtiden, som höfves en representativ församling, Talaren — hvilken betonade, att han mera talade i egenskap af enskild medborgare än i egenskap at statsrådsledamot — slutade sitt anförande med uttryckandet af den förhoppning, att de ord, uttryckande redlig kärlek till konung och konungahus samt förtroende till en styrelseform, som under århundraden gjort vårt land lyckligt och äradt, hvilka man så ofta hört framställas från riksdagens sida, i dag skulle visa sig vara annat än blotta fraser. (Rop af: bra!) Grefve Henning Hamilton tyckte att det tillmötesgående, som mellan de båda kamrarnes medlemmar inom statsutskottet tycktes röja sig i det nämda utskottets ifrågavarande förslag, nog mycket påminde om det tillmötesgående två kämpande personer visa hvarandra, då de komma öfverens om att taga något från en tredje person, hvilken ej kan försvara sig. Jag behöfver ej fråga — utropade talaren — hvem eller hvad det är som i vårt land kommer på ett lutande plan, i fall första kammaren antager ett sådant förslag som statsutskottets! (Rop af: bra!) Sedan tal:n framdragit stegringen af prisen på alla lifsförnödenheter, anmärkt de fyra arffurstar nes uppfostran samt framhållit den egendomliga upptattning af vårt nordiska klimat, som utskottet denna vinter måtte tått, då det tycktes förutsätta att man ej behöfver elda i kungl. slottet, karakteriserade han statsutskottet3 förslag såsom en kria, hvars författare i motiverna antingen velat dölja sin brist på logik eller ock just genom de så kallade bevisen velat ådagalägga ohållbarheten af förslaget sjelft. (Rop at: bra!) Hr Rydqvist ville ur en jemförelse med andra länders civillistor visa, att den svenska icke vore. för högt tilltagen, samt betonade dessutom, att den föreslagna indragningen un: der nu varande lyckliga finansiella förhållanden inför utlandets ögon skulle förefalla ej såsom en yttring af sparsamhet, utan såsom eo förstucken politisk kraftyttring mot någon. Frib, af Ugglas instämde i hvad de före