Dagens Nyheter – 26 februari 1873, sida 1

En rusthållare, som säger sig vara tacksam emot tidningarne för den ifver, hvarmed dessa på sista tiden förfäktat rusthållarnes sak, beklagar desses svåra ställning i ungefår följande ord: Vi fattiga rusthållare, som få slita hårdt för hvarje 25 öring, måste årligen erlägga betydliga summor för uaderhåll af häst, karl och mundering. För få år tillbaka hade vi på vårt nummer en fet, stark och god häst, som vi hållit i fyra år, men ankommen till lägret, blef han kasserad derför att han blifvit halt. Nästa höst köpte vi en annan, men den dog, när vi hade haft den i tre månader. Vi anhöllo om anstånd mel att köpa den tredje hästen, men detta beviljades icke. Den tredje hästen, som var ganska dyr, lefver ännu; men då iogen å roten förmår att underhålla en sådan häst, måste vi lega tör den på en annan trakt, och vi kunna icke ett ögonblick vara säkra för att han icke får någon skada, så att vi måste köpa en py. Huru mundering och uniformspersedlar oupphörligt kasse ras bar förut blifvit påpekadt. Det är bra