Dagens Nyheter – 26 februari 1873, sida 1

mycket bättre kunde användas? Hvarför utfärdar man ej föroud för köpmän att sälja andra varor, än de för lifvets uppehälle nödvändiga, åt tjenare och arbetsfolk eller i allmänhet personer i sådan ställning, att de icke utan olägenhet kunna underkasta sig derför erforderliga utgifter? Hvarför förbjuder man icke t. ex. skomakare att åt sådana göra galoscher, då de kunna lefva dem förutan; hvarför förbjuder man icke åkare att skjutsa sådana, då de kunna gå? Skall staten vara förmyndare, så bör den väl för exemplets skull vara en förmyndare med besked! Vill man nödvändigt göra det vanvettiga försöket, att binda vår tid i föråldrade och längesedan i praktiken kraftlösa statsekonomiska handoch fotbojor, så bör man väl också söka ådagalägga någon konseqvens i deras användande, att, med ett ord, sätta galenskapen i system! Hvad angår det väckta förslaget att staten skulle inrätta ett klasslotteri, så tro vi, fastän staten redan inrättat ett s. k. SjernvägslotteriX, som oss veterligen ej åstadkommit några olyckor, att det är föga lämpligt och bör lemnas utan afseende. Svenska staten har numera ingen svårighet att på naturligare vägar få för sina behof erforderliga kapital. En annan sak är det deremot med de s. k. industrilotterierna, sådana dessa hittills varit inrättade och sådana de fortfarande ifrågasättas. Om ett sådant, som regeringen icke tillätit att fortsätta sin verksamhet, ha alla myndigheter, som varit i tillfälle se dess följder och öfver dem utlåta sig, yttrat de mest gynsamma omdömen. Hvarför kunna icke andra sådana lotterier ock göra gagn? Låt blott städer och landsbygd fritt få täfla med hvarandra, så skall den naturliga följden icke uteblifva att de dåliga gå under och de goda blifva qvar. En vigtig omständighet, som utskottet alldeles förbisett, jemte mycket annat, är äfven den, att dessa lotterier, hvilka väl under intet förhållande kunna kallas för någon ruinerande, i någon mån hållit spellusten inom inhemska gränser. Denna spellust är verkligen för närvarande så stor och har under lotteriförbudet vuxit till så oerhörda dimehsioner, att man verkligen skall vara blind för sitt folks egen fördel, om man ej upphäfver lagens hinder för detsamma att spekulera här hemma.